Shit !  Sällan man lämnar en föreläsningssal med ont i magen.  Jag arbetade mig verkligen till att få gå på denna föreläsning om Unga och narkotika.

Philip Lalander talade först i 2 timmar nästan om hans arbete med forskning på nära plan verkligen om missbrukare.

Därefter visades en dokumentär film om en ung svensk tjej som heter Tilda. 

När Philip som då är professor på högskola talade kände jag att jag fick försöka tänka ut själv och omvandla det han sade till att gälla våra svenska ungdomar.  Han talade mest om de grupper han följt som är de med annan bakgrund än svenska hem.  Tex  Chilenare osv. 
Också intressant men det kändes som om han berättade om andra människors öden än de vi här kan relatera till.
Svårt att förklara men det saknades en massa som man hade velat ha information om.

Filmen å andra sidan träffade som ett knytnävslag i magen.  Den berörde djupt och jag fick både ont i magen och försöka hålla mig från att inte gråta.

Där slog de huvudet på spiken.  Den handlade om en helt vanlig svensk tjej, som växt upp i ett "vanligt" hem med en stabil hemmiljö.   Och ändå slutade det med död.   

Sen lämnades det massor med frågetecken - hur gör vi vuxna för att det inte ska bli så ?
                                                               - Hur ser vi tecken på att de drar sig åt det hållet?
                                                               - Hur stärker vi våra ungdomar till att ALDRIG ens pröva ?

Jag ser verkligen fram emot att de ordnar information för oss föräldrar - eftersom denna vände sig till personal som arbetar med ungdomar.    Vi behöver massor med info om just det ämnet eftersom det förändras hela tiden.  Och då hoppas man ju att massor med föräldrar sluter upp.   


Och nu behöver jag omprogrammera mig själv lite - om det går - för att ha en trevlig kväll med mina arbetskollegor med middag osv.
Det ser vi ju fram emot och hoppas att maten är extra god och att alla är på gott humör ! <3 <3 <3

Puss!