Ja, så är vecka 21 här då. Denna tid blir man alltid oerhört stressad av att allt hopar sig innan sommaren. Allt ska avslutas på jobbet, fritiden är fylld som vanligt med idrott åt olika håll. Dessutom är det samtal, avslutningar för ungdomarnas skolarbeten också.

Mycket att hålla i huvudet - man gör så gott man kan (tur man har almanacka).

Men denna vecka känns lite underlig. Stressen finns där - i kroppen och huvudet. Man landar liksom inte för man vet att man har mycket som är på gång.  Men denna vecka har det varit ett litet  "lufthål".
Inte mycket inplanerat efter arbetet. Skönt - men ändå landar man inte liksom.  Fasen.

Veckan började med Blodomloppet.  Hade bestämt att inte springa - kroppen har ju känts tung och inte alls pigg.  Men obligatorisk närvaro eftersom det ingår i vårt friskvårdsarbete på jobbet.   Självklart ska jag ju vara där tänkte jag då.  Och då blev det omöjligt att inte springa också....

Och! vad jag är glad att jag tog det beslutet.  Känner mig nöjd med hur det kändes och att jag orkade.    Har ju inte sprungit alls sen efter operationen i fötterna.   Cykeln hägrar. <3

Men kondisen fanns där ändå.  Alltså håller man i den med cyklingen också. Skönt besked. Tack för det.  
Det är så härligt att ha hittat en rolig träningsform. 

Cyklade i söndags, sprang i måndags, cyklade 2 mil igår.  Bestämde mig för vila idag, men nu finns tiden och då kommer suget: -ah, va fan....       kan väl ta en liten sväng då. Ja, det kan jag.

Men kroppen får inte så mycket vila inte...

Ja, ja, det blir som det blir.   Huvudsaken att man mår bra i sinnet i alla fall.  Och det gör jag efter en tur med cykeln. Verkligen!

Puss