Så är den äntligen gjord - årets cykelvasa !

Ja, det känns avslappnat nu när den är i hamn.  Och jag känner mig absolut nöjd.  

Helgen har varit alldeles underbar. Tomas (min service-man) och jag for i god tid till Sälen. Vi hann proviantera och hämta ut nummerlapp utan att stressa.  Vi kom upp till stugan och hann äta en god middag framför tv´n och bara chilla.
I lugn och ro förberedde jag alla kläder, nummerlappar monterades och jag laddade upp alla gps och telefoner och kameror och sånt som skulle med.
Med två GPS på styret kände jag mig säkrare. I fjol indikerade min GPS klocka dåligt batteri innan loppet var över så det skulle jag inte vara med om igen.

Klockan ställdes på 1 timme innan vi skulle åka ner till starten.   Det visade sig att det blev för lite.  Jag hamnade i en "baja-maja" kö i en halvtimme innan jag ens varit in i fållan och lagt in cykeln !   Då kom stressen tyvärr krypande.  Men som tur var tog Tomas cykeln och hade lagt den innan jag hann dit.   
Och !   Jag hittade min cykel när jag var beredd att gå in i fållan !
Hamnade kanske i mitten av fållan ungefär - och det kändes ok.  
Kl. 09.25  gick starten och loppet var igång.

Detta år hade starten lagts till den ordinarie starten nere i Berga by.  Så starten av 2011 års lopp blev mycket jobbigare än tidigar års.  En låååång stigning upp innan man kom till Smågan.
Sen rullade loppet på och det var extra roligt att cykla iår eftersom jag nyss vandrat den sträckan så jag kände igen mig så väl efter vägen.
Mellan Mångsbodarna och Evertsberg (efter Risberg) var banan omdragen motför tidigare år så där fanns nog de extra 2 km som jag fick på GPS´n när jag gick i mål.  I år var sträckan 93.8 km.  (2010=91,82 km.)

Som tidigare år stannade jag inte på något ställe för att äta eller dricka.  Jag hade förberett det till mig själv i mina fickor.    Att komma ihåg till nästa år=ha en av flaskorna med vatten - inte bara sportdryck !

I Evertsberg fick jag ingen avläsning av mitt chip så jag fick ingen tid där.  Dåligt.  Vet ej vad det beror på.

Annars om jag läser av tiderna mot tiderna förra året har jag cyklat förvånandsvärt lika.  

Innan Evertsberg visste jag sen vandringen att det väntade en stigning - det hjälpte att vara mentalt förberedd på dem.  Men jag kände mig ändå sliten och trött där.       Sen tog jag lite doping i form av sån där "gelé" - svårt att svälja men det ger snabb energi.  Det fungerar !
Och !  Främst av allt - jag hade kanon-musik i lurarna.  Petter med låtarna Sanna mina ord och Inga problem och Mustasch låt Double Nature, för att nämna några.  Och dessa låtar hade jag lagt in som återkommande lite då och då.  Tänk vad MUSIK kan påverka och hjälpa.

När man befinner sig i en uppförsbacke, man växlar ner till lätt växel och pulsen stiger och just då kommer låten Double Nature.  Man bara flyger upp för backen !!!    Det är sant - faktiskt !

Sen kom en ganska behaglig sträcka om jag minns rätt.   Jag visste att det kom en stigning innan Oxberg och sen den stigningen jag faktiskt bävade för: innan  kontrollen i Hökberg.     Men tack vare att jag sparade lite krafter till den backen och att den grässträckan inte var så blöt i år - så klarade jag att ta mig upp för den utan att siga av cykeln.
(Det är i den backen folk stannar och kräks)   Men i år såg jag faktiskt en karl som kräktes i en annan backe.

Så den backen kändes som en seger.   Men man är ganska mör när man kommer upp till kontrollen.
Stigningarna kändes som min starka sida faktiskt. Det märkte jag när jag lämnade en del bakom mig i backarna. Kanske träningarna upp för masten-vägen gett resultat - Ja, så klart.

    Väl där uppe ser jag ryggen på en bekant som också cyklade loppet.  Och då flög f--n i mig förstås.  Förnyad energi och tramporna gick som sjutton.  Tyvärr kom jag aldrig om, men jag såg ryggen på honom ett bra tag - till innan Eldris.   Det gjorde nog att jag kunde hålla ganska hygglig fart ända in i mål.   Och väl i mål var jag inte på långa vägar så trött som jag var förra året !      Det kändes bara bra - speciellt när jag gick i mål på högre medelhastighet i år mot ifjol.
Loppet i år var längre - men jag cyklade fortare.
Och hade nästan samma tid som ifjol.

En viktig tanke bara - ha cykeln helt fixad !  Mina växlar hoppade så det kändes som lotteri ibland.  Hur enerverande som helst ! 

Med en placering på 46´e plats av 661 damer     och 11´a  i min åldersklass (av 147 st. )   så är jag supernöjd.

Och jag är stolt !   Jag har ganska många mil i benen och det fick jag se resultat av nu.   Skönt.

Om ni vill uppleva en härlig tillfredsställelse - sätt upp ett långsiktigt mål. Och se till att genomföra det sen.  Då mår man så himla bra !!

Testa Cykelvasan !  Ett tips bara...