Om vi ska vara riktigt ärliga, så stoppade vi i oss lite värktabletter. För att kunna fortsätta.  Skönt att vakna utvilade och ha sovit riktigt skönt.

Dag 3 var planerad att bli den längsta för att bara ha kvar sista etappen (Eldris-Mora) till sista dagen.   Det berodde på att vi måste vara i Mora för att kunna ta bussen som gick 16.20 tillbaka till Sälen för att hämta bilen.

Så dagens första etapp var således Evertsberg-Axikojan för att se den gamla kvarnen och ta en lite liten paus.
Det vi inte visste då var att Lundbäcksbackarna väntade. Hade vi vetat det innan hade vi kunnat vila lite längre vid kvarnen.

Men det var bara att sätta ena benet före det andra så gick ju det också !  Vi kom upp - men det var långt. Och tungt!

Sen kom vi då fram till Oxberg och äntligen dags för lunch. Vi satte oss vid Q-star macken mitt i korsningen och åt och vilade. Då kom det ut vänliga människor även där och erbjöd oss att laga maten där inne och pratade om lite allt möjligt. Och så kikade vi in i deras träskofabrik. Gulligt.    Sen fyllde vi förstås på vatten innan vi gick vidare.

Vi passerar Gopshus och senare prästskogskojan.  Jag har för mig att vi bara gick förbi den för att siktet var inställt på en lite längre paus med KAFFE i Hökberg.
Väl i Hökberg ser jag backen som jag tyvärr måsta gå en bit i under cykelvasan förra året. Hmm....

Vi dricker vårt kaffe - sen är vi lite slarviga och struntar i att titta i ledbeskrivningen där det mycket tydligt står att nu fortsätter leden på två olika vis. Det ena går jämte cykelleden. Men det finns också en alternativ led - upp över ett jättehögt berg (hökberget) för att man ska kunna se utsikten.  Just då sket jag fullständigt i någon utsikt. Jag tyckte snarare att leden gick lite för nära den branta kanten ner.....

Vi följde de orangea ledmärkena och hamnade på den leden.....   Lite dåligt att det inte framgick att man också kunde gå längs cykelleden.    Vi fick några MYCKET jobbiga kilometrar i onödan.
Men stigen var lite mystisk - vi gick och räknade bananer....    gula bananer målade på stenar.....varför vet vi inte.  Kanske det bara var en lokal ledmarkering.....

Och sen......gick vandringen bara på ren vilja.....   Jag (VI) hade SÅ ont. Ja,  i stort sett överallt.  Fotlederna värkte så varje steg var en pina.  Jag vill inte ens se kilometertiden på de sista kilometrarna innan Eldris.  Klockan har precis passerat 18 och vi har vandrat 3.4 mil sen 09.00 i morse.   Det var nära till tårarna då....

Men vi kom fram.   Och vi var själva. (inte så många borde väl välja att övernatta när det endast är 9 km kvar till Mora) Och vi var SÅ nöjda!     Nu kändes det himelskt att bara ha 9 km kvar när man vaknar nästa morgon.

     Övernattningskojan i Eldris        

Klockan var långt innan nio på kvällen när vi stöp isäng efter omplåstring och omplåstring och middag förstås! Den här gången blev det två påsar med Varma koppen  :)

 Det här får man liksom på köpet....

Och det känns väl - så där - att stoppa ner fötterna i samma kängor nästa dag och fortsätta gå....