Helt ensamma hela natten - igen.  Man vet ju inte - det kan ju ramla in någon som vandrat tills sena kvällen.  Men vi blev själva.   Vaknade strax innan klockan som var ställd på 08.00.  Härligt.  Och pigg kände jag mig (ja, inte i lederna då). 
Vi tog det mycket lungt och hade en trevlig morgon med god frukost (hade burkar (AXA) med Havregrynsgröt med som man bara behövde hälla på kokande vatten och låta stå).   Att rekommendera !

Vi satt på förstukvisten och njöt när det kommer folk emot oss.  Mycket trevliga visade det sig.  De var själva ute för att guida ett sällskap mellan Oxberg och Eldris.  Inger Rommedal har företag (Dalaupplevelser) som ordnar paket för de som vill ut och vandra längs denna led.   Hon var mycket intresserad av vår upplevelse och berömde oss för hur vi hade genomfört vår vandring.  Sånt värmer - speciellt när det kommer från en som är erfaren.  Riktigt roligt.    De frågade oss om synpunkter längs leden och vi pratade mycket om besvären man har att ta sig till eller från sin parkerade bil.   Det kommer nog någon bra lösning framöver....

Så vi stoppade i fötterna i skorna (fasen - de kändes mindre...) och började mycket sakta ta några steg framåt mot Mora.  Hej då Eldris!  Där var det härligt.   ( Vatten fanns ur en kran bara några meter från stugan. )

Efter ett tag var hälarna mer bortdomnade så då gick det lite lättare och när man började komma in mot lite bebyggelse och in mot Mora Camping då vet man ju att det inte är långt kvar.


Den här bilden har lite speciell betydelse.  Längs hela leden finns dessa träskyltar med nedräkning. Vi skrattade och drömde lite efter vägen och sa: - Tänk när det står 01 !     Här är den skylten äntligen.    Sån härlig känsla.

Sista stegen tog vi under portalen,  hand-i-hand.      Sen tog det inte lång stund innan jag kastade av mig skorna !
Älska gula Foppa-tofflor just då ! 

Summering:   En upplevelse utöver det vanliga.  Det var extremt jobbigt bitvis, men helt underbart.   Det har kostat mycket på kroppen - men jag vill ändå inte ha det ogjort.  Jag ångrar inte ett steg !  Jag är bara STOLT !  :)

Sen kan man självklart göra denna vandring mindre jobbig än vad vi valde. Man kan göra som den där familjen - gå en mil om dagen..............
                                                                                                                       ........eller   NOT    !!!