Ja, Nu är det äntligen gjort.  Jag känner mig stark, stolt och lite unik.  En härlig känsla.  Sen att jag är lite trasig i kroppen får komma i andra hand för detta skulle jag inte vilja ha ogjort.  Det är en härlig upplevelse och känsla medan man är på gång längs leden, men känslan av tillfredsställelse efteråt är SÅ skön. 

Korta men intensiva förberedelser.  Lite svårt att få till själva resan dit ner mellan start och mål slutade med att vi måsta ta bilen till starten i Sälen.

Ett annat år kommer vi förmodligen åka dagen innan. Komma fram till Mora innan 16.20 då sista bussen till Sälen går - Parkera bilen någonstans i Mora (kan kännas lite osäkert kanske). Ta bussen till Sälen och sova på Vandrarhem natten innan och kliva upp tidigt och börja gå.

Denna - Anettes och min gemensamma vandring - började då efter att vi köpt Ledbeskrivning Vasaloppsleden (Den bör man ha köpt)  och Kartan (även den använde vi mycket) i centrum på Sälens turistbyrå.
Vi for därefter till Vasalopsstarten där själva leden startar och gick in till det även på sommaren bemannade vasalopps-huset.  Det gick utmärkt att parkera bilen direkt utanför vid det huset !  Kanonbra (kändes övervakad och säkert).
Toalett fanns också där så nu kände vi oss totalt redo för att starta vår vandring.
(Vi hade inte på förhand bestämt hur vi skulle dela upp etapperna eller hur lång tid det fick ta - kändes bra.)

                                
Här startar Vasaloppets vandringsled som stod färdig 1991.  Här hade vi ingen aning om vad vi gett oss in på.  Det enda vi visste var att vi har dryga 10 kg på ryggen och 9 mil framför oss.

Det vi hade bestämt dag 1 var att som första etapp ta oss till Smågan. Där finns utmed leden Smågankojan och där tyckte vi det skulle passa bra med lunch. Så blev det. På vägen tog vi oss upp för den omtalade långa backen där alla skidåkare fastnar (själv stod jag i den backen i en timme har jag för mig).  Nu gick det fortare men vandringen började alltså tungt och pulsen och svettningen drog igång rejält !    Efter 2.5 km tog vi oss upp till ledens högsta punkt.     

Längs denna sträcka passerar vi även världens största myrstack - måste det vara.  Och myrstackar fanns det miljoner av längs leden - liksom musskit, andra skit-sorter (vi kunde inte lokalisera alla olika), spänger (vi kommer till det längre fram), myggor, fåglar, myrmark, mm

Under denna första sträcka kör vi om ett äldre par (med lättare packning) och en familj med två barn.

När vi når vårt första delmål Smågan-kojan har vi vandrat med en medelhastighet av 3,8 km/h.  Den siffran är nämligen intressant för just det diskuterade vi under planeringen av denna vandring.  Hur fort kommer man att kunna gå ?

Vi pustar ut och tar av oss ryggsäckar och käkar lite lunch i form av Ravioli.  Vi har INTE trangia med oss utan ett Primus gasolkök modell litet vilket visar sig vara ett perfekt val. Den är mindre att bära och gå fortare att värma på.

Väl där kommer de två sällskapen ikapp oss och det visar sig att det äldre paret tänker vända och tom ta vägen hem tillbaka.
Den andra - familjen - stannar över natten i denna Smågankojan.  De tänker gå 1 mil om dagen.

Men inte vi - vi knatar på till vårt mål för dagen. Vi tänker sova i Skärlokskojan som är 8 km till att vandra.  Nästa etapp är blöt - mycket spänger att gå på. Men eftersom det regnat mycket dagarna innan vi startat vandra så är många av de spänger vi går på under vatten.  På vissa ställen ligger de mer än en dm under.  Vi går ömsom rakt igenom ömsom långa omvägar genom myrmark för att undvika alltför mycket vatten. 
Jag klarar mig helt från att bli blöt (genom hela vandringen).Jag har nyinförskaffade vandringskängor.  Anette är den som har ingådda löparskor och blir således genomblöt i allt upp till fotknölarna.  Men i gengäld är det jag som sitter med stora skavsår.

Vi når Skärlokskojan efter 18 km och känner oss supernöjda.   Synd bara att i kojan har två sura danska gubbar redan brett ut sig i tron om att de ska bli ensamma.  De blev inte så nöjda när vi stövlar in där.  Men men, det var bara att gilla läget och välja en säng.  Vi hittade ingen skylt med vatten vid denna stuga, men gubbarna har någonstans hittat för de hämtade en hink. Den tog vi också ur....     Vid Smågankojan var vattenmärkningen tydlig.

Vatten var annars en vara som man nu efteråt förstod att man nog skulle ha fyllt på vid de bäckar där det fanns vattenmärkning.  Vi hamnade faktiskt i lite vattenbrist vid något tillfälle. 

Kojorna som står utställda utefter vägen är bra utrustade.  Sköna sängar med bra madrass bord och kamin att elda i. Det finns 9 st. längs leden, men de står ej alla vid de vanliga vasaloppskontrollerna.  Man får planera vandringen lite annorlunda därför.