Ja, vi började vår resa söderut onsdag morgon - tidigt!
Tågets avgångstid var 06.58 från Hudiksvalls station.   Hade inställt mig på en resa som skulle ta hela onsdagen.   Så blev det inte alls!  Positivt var att eftersom vi bytte tåg i Stockholm och bara hann inhandla lite lunch att ta med på nästa tåg - så gick tiden ganska fort.

När vi landade så småningom i Kristianstad väntade där två supertrevliga Kristianstads-bor som hade ordnat en minibuss till oss att förfoga över under vår vistelse i deras Kommun.  Hur bra är inte det?

Efter en liten mini guidnings-tur i den staden gick vår resa vidare till Åhus där vi skulle bo och där tävlingarna också skulle gå av stapeln.

Vi hittade till Sandsnäckans bed&breakfast och checkade in där.  Det visade sig att ägarinnan där var en mycket trevlig äldre dam somfick oss att känna oss mycket välkomna.   Det visade sig också att vi var de enda denna helg som skulle sova där så vi huserade fritt där hos henne.  Mycket trevligt blev det.  
Små rum med två sängar i varje.  Gemensamma toaletter (3 St.) och allrum i källaren med soffor och tv.

Dagen Torsdag bestod av SHOPPING!

Vi har alla en betydligt tyngre och större packning hem än när vi kom.  Men så visade det sig då att detta Kristianstad är en shopping-stad.  En mysig stad med fina caféer och torg och allt som hör till.

Stackars Carl-Gunnar Boman från Ludvika - vår trogne vän - agerade vår chaufför inder denna helg.  Han var väl så måttligt glad åt denna Torsdag. Vi kom in till stan strax innan 10.00 då affärerna öppnar och vi lämnade staden kl. 17.30.  Och Boman själv tycker inte om att gå i affärer.

Vi hämtade upp Thai-mat från en vagn innan vi for tillbaka till Sandsnäckan och åt denna måltid tillsammans.  
Och kvällen avslutades med lite soft tv-tittande och lite peppning och prat inför tävlingarna nästkommande dag.

Fredagen började med utcheckning på Sandsnäckan för att byta boende under den sista natten. Frukost och ihopplockning

Så dags för RM i terräng-löpning!   I min åldersklass fanns 6 deltagare och vi var då tre från Hudiksvalls Kommun.  Med min nuvarande löp-form var det bara att ställa in sig på att komma på den sista sjätte platsen.  När jag gått in med det lilla kravet att endast ta mig i mål så kände jag mig mycket mindre nervös och olustig.  Hittade ett bra sätt att klara av denna jobbig mentala bit som det ändå lätt blir när man ska tävla. 

När starten gick hade jag bestämt mig för att hålla en rygg - som jag vet att jag springer ganska lika som.  Men alla löpare drog iväg och det gjorde även min "rygg".  Jag kände redan efter 500 meter att jag började flåsa och det gick alldeles för fort.   Men så småningom saktade hon in lite och det började kännas bättre tempo.  Men då var jag ju redan slut.
Denna 5 km. slinga bestod av två varv på en 2.5 km runda.  Och under andra varvet började jag känna mig väldigt ensam i spåret.  Jag hade visserligen sprungit om min "rygg" (men hon var inte i min åldersklass så...)  men jag upplevde att massor hade dragit iväg och sen hade det kommit många och sprungit om mig också. Jag trodde att det gick sämre än det gjorde.

När jag väl kom  i mål så ser jag strax efter mig att en tjej i min klass kommer in efter mig.    JA!  lycklig blev jag som slagit en löpare.
Sen vänder vi oss om och ser att det kommer ännu en.     Och ganska långt efter kommer den sjätte löparen i min klass.     Jag inser snart att jag kommit på pallen!!!!
Lyckliga jag.   Jag hade överträffat alla mina förväntningar..   Vilken härlig känsla.

Och framför allt.  Vi från Hudiksvalls Kommun tog alltså både guld,sliver och brons i vår klass.   Härligt!


Efter en härlig prisutdelning väntade incheckning på hotellet som ligger vid stranden i Åhus.  Det ligger precis bredvid huset där vi senare på kvällen skulle gå på kamratmiddagen.
Vi hann bara piffa till oss och köra vår traditionella lek med tillhörande prisutdelning så var det dags för kamratfesten.

God mat:  förrätt - åltartar på kavring   varmrätt - Entrecote, kyckling, varmrökt lax, sås massor med olika jättegoda grönsaker och klyftpotatis.   Efterrätt - kaffe med liten chokladbit  (så läcker att det slank med två st)

Underhållning i form av trolleri  och musik av en DJ.  Ingen levande musik - till Ingelas förtret.
Musiken leder ju oftast till dans och när styrdansen drog igång som värst så drog jag mig tillbaka till mitt, Ingelas och Monicas trippelrum (som var jättestort - och hur bra som helst).  Jag fick en lugn och skön stund med lite chatt med min älskade, lite tv och allmänt superskönt.
De andra droppade in med jämna mellanrum och trots att det inte var stafett under lördagen så blev det en ganska lugn kväll och inte alls för sent.

Söndagen avslutades så  - i Åhus - med en mat-vandring.   Alltså en promenad med stationer att smaka olika saker som hör till och har bakats på orten.

Mycket goda saker.  Handgjord choklad-pralin, Äppel-must, knäckebröd 2 sorter - mineralvatten från orten, kryddad grillad korv osv.

Under denna helg har vi också blivit överösta med olika små present-rtiklar från Kristianstad Kommun och från deras personal-klubb: Karisma.  Det har varit mycket trevligt.

Summeringen av helgen.

Vi har fått.   Ja - allt.

Presenter, upplevelser,  tävlingskonkurrens, ny vetskap - om saker från orten.  Bla Absolut-fabriken

Och framförallt!   Vi har fått umgås.   Vi har otroligt mysigt tillsammans och det är alltid ett nöje att få uppleva saker och resa på dessa tävlingar med de här underbara människorna.

Tack Maj, Inga-Britt, Ingela, Monica, Mika, Katarina och tusen tack Boman för att du utsätter dig för vårt gäng !

Tack alla för en superhärlig helg.  <3

Ps.  Jag sitter fortfarande på tåget - och har hoppat på fel tåg så jag vet ju inte ännu om vi kommer hem samtidigt.  Men det ordnar sig nog.  Har inte blivit avkastad      ännu........

Över hur ledare och föräldrar påverkar sina barn inom ungdomsidrotten !

Min son hade retur-match mot Strands div 2 lag i ungdomsfotbollen. Redan innan matchen börjat kände man atmosfären alldeles som en virvelvind. 

Efter bara 5-10 minuter hade humöret börjat ge sig till känna hos vissa spelare i Strand och ganska snart får domaren ge varnande ord till spelare.  Inom kort får denne spelare valet att antingen "ta ett kort" - eller att gå ut och "kyla av sig".    Denne spelare kommer senare in på planen igen då alltså.  (konstigt domslut - när andra spelare får kort....)

Föräldrar står på sidan och SKRIKER under matchen - om situationer de har synpunkter på,  men även vanliga "heja-rop".   

Helt OK att ropa och peppa spelare under match - men man måste väl ändå TÄNKA PÅ HUR MAN SKRIKER - när man skriker.  

Det får aldrig vara OK att skrika -BRA STRAND!   när en STRAND spelare gör en farlig "hög spark" så att motståndaren däckar på planen.   Skriker man så måste man SKÄMMAS.

Tyvärr händer det att spelare gör överträdelser på planen och då ska DOMAREN agera efter regelboken.   Inte hitta på egna regler.  Och domslut ska vara lika åt båda lagen.  
När man som förälder har en spelare på plan som gör en regelöverträdelse bör man prata om händelsen efter matchen - och låta ledare och domare sköta arbetet under matchen.   Eller ?

Och att ropa uppmuntrande ord till laget efter en incident som hade kunnat ge värre skador känns inte som riktigt genomtänkt.   Eller???

Inte roligt när man som förälder känner att stämningen runt fotbollsmatchen är så pass upprorisk så att man helst skulle vilja åka därifrån.

Sen vidare om man har synpunkter på hur divisionsspelet är organiserat kan man kanske vända sig till högre instanser - eller gilla läget.  Håller man sig till det som är rätt och bestämt så måste det vara helt ok att spela.
Man bör nog välja var man ska lägga sin energi  -  och framför allt tänka på hur och vad man säger inför och runt sina spelare.  Det går ganska fort tills man hör ungdomarna snacka sinsemellan  just de orden och synpunkterna de hört sina ledare sagt och tyckt.  Kanske det är bättre att ledare pratar utan att ungdomarna är med.  Kanske man ska tänka på vilka signaler man ger sina spelare.  Vill man att spelarna ska gå ut på planen redan upprörda över det andra lagets sammansättning ?  Med vilken inställning vill vi att våra spelare ska kliva ut på planen ?



Här är i alla fall två underbara spelare - en från vardera laget som kämpar om bollen.  Det komiska i detta är att under denna match skulle de vara bittra fiender - något år tillbaka i tiden spelade de under flera år i samma lag och har utvecklats som spelare tillsammans.  (Och inte bara i fotboll utan även innebandy - fortfarande i samma lag)

Ibland är det bara uselt - men som tur är så är det för det mesta det bästa som finns.  

Vilken tur man har som får underhållning av sina barn. <3 <3 <3

Puss!

Har glatt mig ganska länge faktiskt nu åt att få åka på denna match och kolla på landslaget när de spelar kval.  
En av mina favoritsysslor.
Och när blir man då jätteförkyld - jo just nu.

Har sett fram emot en härlig helg i Stockholm med goda vänner och förväntat mig bara myyys!

Just nu är det lite tungt.   Orkar inte ens jobba.  Inte träna.  Har knappt humöret uppe.   Hur ska det gå ?

Och till råga på allt ropar sonen på morgonen att han sovit över sista bussen innan skolan börjar......

Kan du skjutsa ?     (när bryr sig någon om att man som "mamma" är sjuk)

Vad säger man.......     Har jag någonsin sagt "Nej" ?   

Med en suck, kliver man ur sängen, fixar ihop håret, rafsar på sig några sunkiga kläder och hoppar in i bilen.
(och hoppas man inte blir stoppad av polisen när man inte ens borstat tänderna)

Och så har man gjort dagens goda gärning.   Ett positivt kom av det ändå. Då kunde jag ju gå in på affären och handla nässpray och Alvedon osv.      (i dessa sunkiga gröna kläder, och rosa foppatofflor)    

Vila får man göra när man kommer hem då.   

På återseende!   Puss

Ja, slutet på en härlig helg. Men också en ovanligt trött helg.  Kroppen ur lag och känner ingen gnista att planera något.  Fredagen blev en skön dag med lite lugnare tempo eftersom jag inte arbetar fredagar.  Låg lite längre för det behövde jag. 
Torsdag kvällen blev inte rolig.  Första arbetsveckan på terminen och jag var helt slut.  Varnade Tomas att jag bara var en pina.  Då är det skönt att bara sitta i soffan och titta på TV.

Fredagen var jag till stan och köpte ett par nya jeans.  Visste exakt vilka jag skulle ha på Lindex. Så resan in till stan tog inte många minuter och då hann jag också testa dem.  Skönt att shoppa så!

Tillbaka i Forsa hämtade jag kassalådan inför lördagens match. Fick ont i magen bara jag tänkte på den matchen.

Sen bestämdes hastigt att vi skulle till Anette och Janne och spela kort. Nice!  Det var länge sedan.   Och !   Denna kväll blev min kväll.   Vi hann med 3 spel och jag vann dem alla.  Kändes gott.

Lördag och dags för match.  Gruvade mig eftersom det var den ledaren som uppträtt mycket illa när den första matchen spelades i Ljusdal.  Mot andra i laget med framför allt mot Johan. 
Idag skulle det med på foto och film om det skulle hända något.  Det hade vi bestämt sen länge.



Jag tog position alldeles bredvid deras bås och filmade hela tiden. Och faktiskt tror jag att det ledde till att han var extra positiv den här dagen.  Han skrek på ett lite elakt sätt men det "ballade" inte ur som sist.
Han tappade humöret lite mot slutet eftersom de fick bråttom att försöka komma ikapp när Forsa ledde med 2 - 0 men det hände inget. Det var skönt.
Extra skönt var det ju också då att pojkarna våra vann denna extra laddade match.  Och de gjorde det på ett bra sätt. 

Just nu denna söndag inväntar jag att min lilla ängel ska komma hem från Stockholm.  Mer än en vecka har hon varit där och det känns. Jag längtar mycket efter henne nu.  Det gör vi nog alla.   Efter att ha tvättat, bytt gardiner i 4 fönster, tvättat något fönster och satt om några blommor känns det nu som att man vill ha lite annan sysselsättning.

Just ja!  Ta reda på tvätt behövs...    Det var väl inte precis det jag tänkte på.   Skulle hellre vilja spela lite tennis faktiskt.  Eller så blir det väl en tur i slingan eller med cykeln.   Något i alla fall.

Puss ! 

Shit !  Sällan man lämnar en föreläsningssal med ont i magen.  Jag arbetade mig verkligen till att få gå på denna föreläsning om Unga och narkotika.

Philip Lalander talade först i 2 timmar nästan om hans arbete med forskning på nära plan verkligen om missbrukare.

Därefter visades en dokumentär film om en ung svensk tjej som heter Tilda. 

När Philip som då är professor på högskola talade kände jag att jag fick försöka tänka ut själv och omvandla det han sade till att gälla våra svenska ungdomar.  Han talade mest om de grupper han följt som är de med annan bakgrund än svenska hem.  Tex  Chilenare osv. 
Också intressant men det kändes som om han berättade om andra människors öden än de vi här kan relatera till.
Svårt att förklara men det saknades en massa som man hade velat ha information om.

Filmen å andra sidan träffade som ett knytnävslag i magen.  Den berörde djupt och jag fick både ont i magen och försöka hålla mig från att inte gråta.

Där slog de huvudet på spiken.  Den handlade om en helt vanlig svensk tjej, som växt upp i ett "vanligt" hem med en stabil hemmiljö.   Och ändå slutade det med död.   

Sen lämnades det massor med frågetecken - hur gör vi vuxna för att det inte ska bli så ?
                                                               - Hur ser vi tecken på att de drar sig åt det hållet?
                                                               - Hur stärker vi våra ungdomar till att ALDRIG ens pröva ?

Jag ser verkligen fram emot att de ordnar information för oss föräldrar - eftersom denna vände sig till personal som arbetar med ungdomar.    Vi behöver massor med info om just det ämnet eftersom det förändras hela tiden.  Och då hoppas man ju att massor med föräldrar sluter upp.   


Och nu behöver jag omprogrammera mig själv lite - om det går - för att ha en trevlig kväll med mina arbetskollegor med middag osv.
Det ser vi ju fram emot och hoppas att maten är extra god och att alla är på gott humör ! <3 <3 <3

Puss!



                                                                  

Jippie !   Nu är målet för denna säsong nått.  Cykelvasan 2010 Sälen - Mora.  9,2 mil för att vara exakt.

En liten fundering innan var ju hur situationen uppe på idrottsplatsen skulle vara nu när deltagarantalet var det dubbla. Minst.  Vi bestämde att vara ute i god tid och hitta bra parkering och kunna ta det lugnt innan start.  
Men man måste ju bara berömma alla där nere som arbetar med arrangemanget kring alla vasorna.  Det flyter på hur bra som helst trots alla folk, cyklar, transporter, åskådare osv.

Fållorna var öppen när vi kom så jag gick och lade min cykel i fållan och fick en bra placering långt fram.  Sen satte vi oss och tittade på folk och bara slappnade av.

En halvtimme innan min start (en kvart innan eliten startade) gick jag in till min fålla och hittade cykeln på en gång. Skönt.  Alla starter bara flyter på utan problem och när starten gick kände jag mig ganska lugn men laddad.

Ett litet irritationsmoment i starten var att mina växlar hade fått fnatt och bara strulade.  Det tog ett bra tag innan jag fick ordning på dem.  Men sen var de lite trixiga under hela färden trots att jag hade haft in dem på justering på cykelverkstad.  Inte kul.  

Mentalt förberett mig bra.  Kollat kartan, delat in i tre etapper som delmål på vägen.  Första 3 milen fram till den långa uppförsbacken i Tennäng, sen Oxberg och slutligen 3 mil kvar till klockstapeln på torget i Mora. 

Första etappen gick hur bra som helst, och fort.  Jag såg att jag låg långt över medelhastigheten jag hade under vasan ifjol.  Humöret var på topp och det kändes hur roligt som helst - och lätt att cykla.

De hade lyckats mycket bra med de förbättringar de gjort sen förra året och vissa ställen som man gruvat sig för - som var leriga då - var mycket bra nu.  Härligt. 

Andra etappen gick också bra. Under färden såg jag Tomas på många ställen. Det kändes bra och tryggt. Man fick lite förnyad energi av det.  Och framförallt kändes det bra eftersom att en av de saker jag gruvat mig för var att få punktering.  Jag visste ju nu att han fanns inom bara någon minut om jag skulle behöva honom.

Tredje etappen började mina krafter ta slut.  Backen upp till Hökberg tog kål på många.  En man jag hade framför mig i backen stannade och kräktes.  Där började de stora mentala prövningarna komma.  Ibland kom en tanke att jag inte skulle orka cykla in i mål.  Den får man slå bort så fort man bara kan.   Byta ut den tanken till - att det spelar ingen roll om jag slår mitt rekord - bara jag orkar komma i mål.

Det är då man får lite förnyad energi när Tomas helt plötsligt står där man minst anar det.  Och så går det lite lättare att cykla igen.  En stund.  Men när Eldris äntligen kommer och man har ca8 km kvar då börjar man se slutet...  Alltså på vasaloppet.  Då är det lättcyklat  (förutom att det regnat och marken suger rejält även där det annars är lättcyklat).  Ganska snart kommer man också in mot Mora och man känner att man är nära.  Då kommer det berömda "RUSET" som jag älskar att känna.  
Yes!  Jag gjorde det igen!  

Och när jag glider över mållinjen gör jag det 25 minuter tidigare än i fjol !!!

Men när jag kliver av cykeln så känns det också. Illamåendet sköljer över mig och jag vill bara försvinna...

Jag lägger ner cykeln på marken bredvid mig och lägger mig själv ner under en reklampelare alldeles efter målet.
Ligger där och bara ligger och känner inte alls igen min kropp.  Är så nära att kräkas  Oj!  Är det så här man känner sig när man tagit slut helt.   Och så kommer en vänlig funktionär och frågar hur det är och jag kan bara svara att:   - Jag vet inte.

Alldeles vid sidan någon meter längre fram står min älskade Tomas och väntar.  Tur att jag har honom.

Jag får hjälp att resa mig upp och staplar mig fram för att hitta lite vatten.   Eller Mycket vatten.

Jag ger Tomas cykeln och slänger mig ner på en ledig liten grön gräsplätt. 

 Det slutaste man sett (för att citera småstadsliv)

Tur att det inte var så långt till bilen.  Skönt att bara få sitta en stund. Och det var det faktiskt.  Skönt att sitta.  Annars hade jag haft jätteont efter sadeln och så - men nu hade jag ju bytt sadel. Och vilket lyft !

Att ingen tidigare kunnat säga att jag skulle byta sadel.  Nu har jag alltså cyklat 9,2 mil på denna sadel - utan geleöverdrag !  Och det var inga problem.   Härligt!

Väl tillbaka i stugan igen konstaterar jag att resultaten kommit in efter vasan och ser att jag kommit 37´a av alla damer i Motionsklassen !    Jag är så nöjd och lycklig.  

Och tänk - vips så ha man glömt illamåendet och utmattningen och vill bara att det ska bli 2011 så man får cykla Vasaloppet igen!   Ännu snabbare.

Puss på Er!

Japp! Nu börjar det verkligen närma sig.  Det enda egentliga mål jag haft denna säsong.  Cykelvasan.  

I fjol hämtade jag ut min cykel i början på maj tror jag visst.  Började cykla då - och blev biten.  Såg att man skulle börja med cykelvasalopp och bleb genast nyfiken.  Jag trivdes från första stund nere i Mora när jag för första gången deltog i ett lopp - vilket var Kortvasan. 

Det gick över förväntan och jag var fast.  Efter det har jag åkt kortasan tre eller fyra gånger, åkt Vasaloppet, skidat stafettvasan två gånger, sprungit vasastafetten två gånger och nu cyklat sträckan från Sälen till Mora.  (Nästa mål jag är sugen på är : Öppet spår)

Men nu är det då dags för min andra cykelvasa.  Målet.....?     Ja, jag kan ju inte ha samma mål som ifjol:  att orka komma i mål.   Utan - slå den tid jag hade då:  4.40.       Men om de gjort om banan tills iår så kan man kanske inte jämföra.  Det vet jag inte förrän jag åkt.   Vi får väl se.

Sista veckan nu har det regnat mycket - flera dagar och det ska fortsätta också.   Så banan inne i skogen blir nog inte så lättkörd.    Men innan ifjol hade det regnat någon dag också så det blev ett lerigt lopp. 
Det är bara att förbereda sig på det.   Glasögonen på så fixar det sig nog.

Enda skillnaden mot ifjol är att jag har ju cykelskor och andra pedaler och sitter således fast nu.   Vilket ger mig plus när terrängen är lätt, men risk för att falla om jag kommer in på svårigheter.  Jag kommer fortfarande inte fort ur.     Men jag föll ju sist också och flög över styret och överlevde.   

Måste börja tänka ut allt jag ska ha med mig. 

Lämnade in cykeln på Percykel för lite finlir.  Växlarna for och tjorvade.   Han bytte wire - men jag tycker den är lika nu ändå.  Inte kul.   Men nu är det bara att köra.  Det ordnar sig nog.  

Måste packa lite nu. 

Puss!

Ja,  på olika ställen kan man ju få ont när man cyklar långt.  Men det mest enerverande stället är ju "där nere".

Så det finns inga problem - endast olika lösningar.

Jag googlade - för övrigt mitt absoluta favorithjälpmedel - och hittade givetvis massor med andra som har eller har haft samma problem som jag när man cyklar.

Fick olika förslag på lösningar.  Olika inställningar av sadeln.  Men också: byte av sadel.   Fick också olika förslag på sadlar. Men många gav samma förslag.

Jag for in till Percykel och fick hjälp med det.  Gjorde avtryck av min ändalykt  och fick klart för mig vilken sorts bak jag har. (som om jag inte visste det redan)

Fick med mig hem en kasse med ny, fin, vit damsadel.  Och ett par nya handskar.   Nice!

Min snälla man hjälpte mig att montera sadeln och jag fick testa.

Fasen !  Den kändes inte skön.....

Och vitsen med denna sadel är ju att man ska slippa ha den där gelé-sadeln över.  Jag provade - Tomas ändrade avstånd och lutning - jag testade igen....

Ska bli spännande att cykla lite längre på den...

Det värsta är att idag är det inte ett bra väder att testa cykla.   Det blåser orkanvindar emellnåt och de har lovat ösregn hela dagen.   Fast ännu regnar det inte...    kanske hinner en kortare sväng...

Puss!

Men nu har jag testat något kul !

Kollade in på Järvsö downhill´s hemsida.  Där hade de länkat till små filmer där cyklister filmat sina åk nerför backen i de olika banorna som finns i Järvsö.   Såg hur kul ut som helst.
Och då är det ju underbart när man har en sambo som hänger på. Och peppar én.

För ärligt talat så hade jag lätt kunnat banga ur när jag kom dit och såg liften upp.   Såg hur högt ut som helst och krångligt....

Men pang på bara - sen stod vi där uppe på toppen och skulle bege oss ner för banan kallad "Barbro".

Adrenalinet bara sprutade!   

Kan rekommendera varmt för alla som vill göra något som man inte gör varje dag.

Men tro inte att det är någon barnlek. Det började med kramp i händerna och underarmarna.  Och låren kändes som stockar. Och efter 6 åk tog krafterna slut och vi bestämde oss för att göra det sista åket.  (trots att man ska skippa sista åket...) 

Så ni som vill göra något spännande och roligt.  Åk dit.

Puss på Er! <3

Ja - det är mitt i sommaren och min Tomas har börjat jobba igen.  Det är tråkigt.   Första dagen blev extra tråkig - jag tog mig inte för någonting.

Träna så klart - cyklade en runda. 

Läste horoskopet på morgonen.  Några rader bara. Det brukar jag inte göra - men det bara blev.  Det stod att jag skulle ta det lugnt med saker för det kunde gå åt skogen för mig.  Så jag förberedde allt, tog cykeln och begav mig iväg.  Efter bara ett litet tag slutade min klocka fungera pga låg batterinivå.     Sen lossnade den andra GPS´n och bara snurrade runt i fästet på styret. Och guppade runt.   Jätte-enerverande.  Och jag blev ju orolig för att den skulle ramla loss, så jag försökte sätta dit den typ 100 gånger.

Hm....Jag ger mig sjutton på att den kommer att vara lika nästa gång jag ska ut och cykla.  Mitt minne är ju inte som det ska.    Lite typiskt att man inte gör det på en gång.   Kanske ska ut och skruva fast den lite nu då....

Japp!   Det gör jag.  Puss!

Solen fortsätter att lysa på oss - jag tror vi blivit bönhörda. Efter denna bistra snörika vinter har vi väl alla gjort oss förtjänta av denna sol ! <3

Underbart att vakna och se att vädret håller i sig - dag efter dag.  Men - lite svårt att sova.  Varmt i sovrummet - men jag tänker inte klaga. Inte alls.  Jag vill ha denna sommar.  Jag vill ha denna värme. 

Njuter för fulla muggar. Kan tom. träna utan problem även om det är på dagen.  Jag hade inte svårt att springa ens i Turkiet.  Trots värmen.  Bara efteråt när jag höll på att svimma.  Måste fort få i mig något salt och vatten.

Cykla nu är underbart.  Ja, mer än annars om det nu kan bli det.   Har införskaffat mig en ny "leksak". 
Nej, det är ett hjälpmedel - eller nåt. 

Min puls-klocka gick ju sönder.  I displayen. Skit.  Men nu har jag köpt en ny - med GPS. En Garmin.  Kul helt enkelt.
Så kan man ställa in på cykel-profil. Nice.  Jag tycker att det är roligt när man kan se sträckan, tiden och hastigheten - och även vilken medelhastighet man legat på.    Då kan man jämföra träningspass och får så en liten morot till att träna.  Kul att jämföra - med sig själv.  Det är det som är svårigheten också. Att koppla bort andras prestationer.  Alla har ju så olika förutsättningar.    Det måste man påminna sig själv om hela tiden. 

Det är härligt att vara ute och träna - men det blir lite extra roligt med lite kul utrustning. 

Trogsta-loppet ikväll.  Men det går mig nog förbi.   Om jag inte får med mig syrran som kommer på eftermiddagen från Stockholm.  Men det blir nog för hastigt på.  Skulle jag tro.

Men jag tror visst att jag tar mig en runda i slingan här uppe i stället.   Så får jag kolla min klocka lite hur den funkar på löpning också.   Igår cyklade jag runt sjön med den och det var kul.  På löpning kan man ju ställa in lite andra mätningar.  Kanske prövar något nytt....

Vi får se...   Puss!

Lördagkvällen bestod av TO´s numer årliga sommarfest.  Trevligt i Essvik.

God mat, trevigt folk och roliga tävlingar.  Och vädret var Ok.  Några droppar kom och hotade oss lite - men vi hotade tillbaka så ovädret vågade sig inte riktigt fram.  Tack för det.

 En av grenarna i femkampen var blåsrör.

En intressant gren minsann.  Inte alls svårt visade det sig.  Men fantastiskt roligt !  Här försöker syrran blåsa in en fullpoängare för att försöka klå vårt lag - men det visade sig vara omöjligt. 

En gren som vi dock förlorade i var bilkastning - eller vad vi kan kalla det.    Stoppa in en Ahlgrens bil o näsan och fräs ut den så långt du bara kan. I stafett - nästa kliver fram där den förra hamnade.

Vi vann inte den grenen - vi kom faktiskt sist.   Men jag gråter inte eller skäms över det.  Det känns helt ok faktiskt.  Jag genomförde den - och det gjorde ju vi alla.  All heder åt det!

 Markus öppnar vår seger-champagne!

Så skålar vi sen för roliga tävlingar och en trevlig kväll !

Solen fortsätter att skina så nu går vi ut i finvädret.  Puss på Er alla <3

Så skönt att vara hemma.  Känns som om man varit på resande fot mycket länge nu.  En vecka innan midsommar började vi resa och har inte varit hemma mycket alls sen det.  

Men helgen har varit mycket trevlig.  Och innan helgen också.  Fick en dag ute på havet - innerstön - och Hanne var med!  Det var härligt.  Fredagen spenderade vi i Essvik. Det var meningen att vi skulle leka lite i vattnet med wakeboard, ring och "banan". Men vattnet ville annorlunda.  Vinden vände under natten och sänkte vattnets temp från 19 till 7.7 grader!  Alltså vintertemperatur.  Illa!    Det blev ingen vattenlek.

 Borka Brygga under kvällen.  Engmans Kapell !!!   Massor med folk - maten var OK - musiken var Underbar!   Det kan inte bli mycket bättre.

Lördagen var vi kvar i Essvik och gick ner och kollade vattentemp.   Vinden hade vänt tillbaka men det går ju inte lika fort för det varma vattnet att komma tillbaka...       14 grader.    Japp!   Då leker vi, (tyckte de andra!)

Skönt ! Någon måste ju hålla i kameran också.   Och!  Jag beundrar Oskar och Tomas som faktiskt hoppade i och åkte wakeboard.  

Vaknade av att det kändes lite varmt i husvagnen.  Men när jag gick ut i förtältet insåg jag att det var inte alls varmt.  Det var det i förtältet. Hett!   Vädret är som gårdagen stekande sol.  Underbart.

Igår for vi in till kupolen och köpte en solstol till mannen.  Och det syns idag vill jag lova. Aj, Aj
Men det är väl bara på ´t igen bara.

Här dunkar musiken från någon granne redan.  Finns ingen tid att vila verkar det som.  Men det är alls inte störande.  Bara mysigt. 

Igår kväll :  Vi cyklade ner till centrum för tionde gången minst.  Och ner dit går det bra - då tar vi oftast samma väg.  Men hem:   Olika vägar hamnar vi på hela tiden och vi har ingen koll på var vi cyklar fel.
Till tennisen har vi lyckats cykla rätt någon gång - både dit och hem.  Kul, ser du. 

Området igår var mysigt.  Massor med folk!  Många fler än tidigare kvällar i veckan.  Någonstans har vi läst att det ska vara över 45.000 betalande.  Och Borlänge har normalt 40.000 invånare.  Intressant.  Undrar just vad ortsbefolkningen tycker egentligen om alla folk och allt liv?  Det är verkligen folk överallt.  På varje liten grön plätt nere runt centrum. I varje park.  Folk, folk, folk

Igår - fredag kväll såg vi Kim Wilde.  Det väckte minnen till liv.  Då bodde man nog kvar på håsta alltså hade man inte börjat högstadiet ännu.  Och hon var bra!  

Lite tid emellan där det fanns chans till en öl i öltältet.  Vi gick till det där det varit ganska lugnt tidigare någon kväll.  Men nu var det fullt med folk där också. Men det fanns ju TV där.  Oj och Uruguay spelar förlängning mot Ghana.  Nice. Då kunde vi stå där ett tag.
 
Sen gick vi till den större scenen - Europe.  Gissa om det var folk där !   Oj!   Och spelningen var bra också.  Jag tror visst att de själva tyckte det.  De drog ut lite på tiden tom.  

Så dags för The Ark.  Massor med folk även där.  Såg inte klart den utan gav upp och letade oss hem tillbaka.  Och cyklade fel igen !    Och då blev det lite längre förstås - när man är kall och trött och bara vill hem och vila.   Men hem kom vi.  Det gör vi ju alltid.

Peace&Love Puss!

Vaknar av att det blåser rejält. Solen framme men ute känns det som vinter ändå.  SLUTA blåsa!
Igår vaknade man av spöregn.  Vem vet vad som är bäst.....

Kvällen igår var mysig. Började med att få bakläxa på innehållet i väskan för kvällen.  Busarna (vi 40-åringar alltså)  hade ju farligt innehåll i väskan !   Paraplyer.....    aj då!   Vi lämnade dem utanför på cyklarna.

 Öltält med diverse olika maträtter - bara att välja.  Så vi valde det som låg bredvid scenen där Mika just skulle börja spela.  De låtarna kände man ju igen. Och mysigt att sitta och äta samtidigt.   Sen gick vi runt lite och stannade till vid den scen där Mikael Wiehe spelade.  Där blev det mycket folk och allsång och engagemang vill jag lova.   
Och därpå spelade Tomas Di Leva på "Fantasia"-scenen.  Började lite för sent.....      och startade med ett 10 minuter långt intro där det inte hände något...  och drog igång sen med Phil Collins låt "another day in paradise".  Han drack sitt vatten ur en vattenkanna och spelade vidare "vem ska jag tro på" och lovade därefter att spela mycket från sin nya platta.  Hm... har vi inte hört.  Hade velat ha gamla låtarna.    

Det blåste snålt hela tiden och jag stod som vanligt och huttrade.  Så när di Leva spelade nästa låt "miracle of love" av Eurythmics så började vi gå mot utgången.

Insåg efter att titta på folk att Om man vill vara mest "inne" skulle man ha haft: långa gummistövlar i diverse färg,
Folk hade det - eller All Star Converse-skor.  Sen måste de väl ha en massa underhudsfett som inte fryser (eller annat innanför västen) eftersom de springer omkring i bara kort-korta shorts och linnen.  
Och där står jag och fryser....    som vanligt vill säga.

I alla fall så låg ju paraplyerna kvar på cyklarna när vi kom ut och skulle åka hem.  Självklart- det är ju en peace&Love festival.  Vad trodde jag?  
   
Och cykelturen hem blev en ny runda i ordningen.  Vi startar samma väg, lika som när vi cyklar ner mot centrum, men varje gång slutar den med att vi hittar nya vägar.  Vi ha snart cyklat på alla vägar som finns här runt om mellan centrum och Mellsta-parken.  Även denna gång alltså hamnade vi åt pip-svängen.  Men det gör ju inget - vi hittar ju alltid till slut.

Och så vaknar man då alltså idag torsdag - och blir hastigt påmind om tennismatchen igår.  Nu känner man av helt andra muskler än man brukar....    och det känns inte Nice!   Fixar man en returmatch idag?......

Puss och <3  Peace  <3  på Er!

Borlänge.  Sovit bättre i natt åtminstone. Testade en annan säng. I husvagnen alltså.  Härligt att vara på tu man hand...

Efter att dagen började med regn måsta man ju fundera på något alternativ att göra.   Då finns ju Lager 157.  Så vi har hunnit med lite olika affärer till tomas stora förtret.

Men väl tillbaka på mellstaparken bokade vi tennisbana i två timmar.  Cyklade ner till centrum, spelade tennis i en och en halv timme, och cyklade sen tillbaka.  Skönt att ha gjort något vettigt för kroppen.  Men jag hade lite svårt att låta bli motionsspåret här så det blev en tur i det också.  Så himla kul!!!

Måste försöka lura ut Tompa i det imorgon.  Kanske efter tennismatchen.    Förresten - så ska jag ta revansch imorgon efter min förlust med tre raka set idag.

Nu blir det lite "chill" och sen cykeltur  (igen)   ner till centrum och festivalområdet.

Ikväll spelar Mika och Tomas di Leva.  Bla andra förstås. Och Marcus Birro föreläser.

Puss På Er !   <3 <3 <3

Aldrig har väl en resa till Borlänge tagit så lång tid.  Började åka strax efter 16 igår eftermiddag och kom fram nyss.    Jo, Vi hann ju inte fram igår innan incheckningen stängde så vi fick "fri-campa" efter vägen.  Inte illa det heller. 

Vädret är kanon och allt känns bra.  Nu känns det som att det är dags för en liten tur i slingan här i mellsta-parken.  Utan överdrift världens mest roliga löp-tur.  Går i kringeli-krokar inne i en ganska liten skogsplätt.  Men jobbig.  Flera branta backar uppför.  Känns utmanande nu.  

Och sen ska jag fira in premiärturen med en liten Fernet !  Jo,visst.  

Sen ska vi väl dra ner med cyklarna ner till stan och festival-området.

Än så länge känns campingplatsen lugn...     hoppas det förblir så!   

Puss på Er  <3 <3 <3   PEACE&LOVE    <3  <3  <3 

Antlıgen kan jag skrıva att jag ar har. Med en evınnerlıg vantan pa flygplatsen provades verklıgen talamodet.  Nar man redan checkat ın gar det lıksom ınte gora sa mycket annat an att bara sıtta av tıden. Fasen vad det var trakıgt.  Och for varje gang tıden borjade narma sıg blev avgangstıden framflyttad med flera tımmar och allt slutade pa scandıc hotell ı upplands vasby.  Sen hamnade vı anda tıll slut  ı Marmarıs.  Ett lagbudget hotell.  Forstass. men ntlıgen pa plats klagar man ınte.  Vadret ar battre an bra!!!

Och da blır man ju sjalvklart brand over hela kroppen.  Aj vad det gor ont.   Akta er for gammal solskyddsfaktor!

Den funkar ınte. Det vet jag nu. 

Nu ska jag sova!

Puss pa er alla! <3

Ja, så är den då över, den sista examen vi firar på Fränö med Lunds skola Forsa.

Vädret var helt ok! För en gångs skull. Men sämre väder kom ganska snart in på dagen. 
Sista examen - kanske borde det kännas vemodigt, men det gör det inte.  Endast en lättnad känner jag nu.
Skoltiden är över för mina barn här nu. Och det känns skönt.  Det har ju inte direkt varit en lugn och fridfull tid precis. 
Det enda jag hoppas nu är att de kunskaper de har med sig räcker för att det ska fungera på Bromangymnasiet. 

Sen letar jag...             resa - så billig som möjligt.  Hanne och jag ska åka till Grekland.  Och bara njuta och umgås.  Väntar ut priset nu bara. 

Men,   provade bikini nyss på stan.            Det skulle jag inte gjort.  Det var ingen vacker syn.   Och det blev ingen bikini heller.  Det får bli som det blir.    Men en jäkla massa från apoteket blev det.  Vi ska väl överleva där också. 

Och !    Nu börjar Fotbolls-VM från SydAfrika.    Hur nice är inte det då?    <3  <3  <3

Då vet man att man har något att göra framöver.  Förutom alla andra matcher man går och ser på live.

Vad vore livet utan sport?      Puss!

Ja, själv steg man upp och hängde på cykeln på bilen och laddade för cykel-loppet Hornslandsrundan.
Resten av familjen sov som små grisar.   Med allt förberett är det smidigt att åka iväg. 

I år var det fler deltagare än förra året sas det.  Och ändå var det bara ca 58 som cyklade.  Ett lopp som bjuder in alla - oavsett hur du orkar.  Du väljer kort, mellan eller långa sträckan.  Den långa vänder ute på Kuggören.  Och  när du då kommer tillbaka till Björkbergsskolan har du cyklat 58 km enligt min GPS.

I år tog det 2 h och 25 min. (snitt-tid 23,4 km/h)  Och jag har glömt bort hur lång tid jag cyklade på förra gången (år 2005).  Då sa jag :aldrig mer.  Men då hade jag inte cyklat alls innan.  Nu har jag cyklat mycket.

Men!   Det är ju bara att konstatera. Man behöver ha något annat än en mountainbike !   Kanske det räcker med att byta till släta däck på min cykel.  Bättre borde det bli.  För jag tänker inte köpa en annan cykel.

Fast tänker jag efter så är det ju inte efter landsväg jag gillar att cykla heller.  Skogen, grusväg, slingan, osv.

Men jag tog tydligen ut det jag hade idag för kroppen blev lite väl slut.  Ont i huvudet och trött i kroppen.

Tur att det är Final i franska öppna med Robin Söderling just precis nu.  Det är ju precis vad jag orkar just nu. Lägligt.

A-laget har också match på plan - men tyvärr så orkar jag inte gå dit idag.  De får försöka vinna trots att en supporter uteblir.

Nu måste jag pusta ut lite.                      Puss på er!