Torsdag morgon - Peace & Love
Vaknar av att det blåser rejält. Solen framme men ute känns det som vinter ändå. SLUTA blåsa!
Igår vaknade man av spöregn. Vem vet vad som är bäst.....
Kvällen igår var mysig. Började med att få bakläxa på innehållet i väskan för kvällen. Busarna (vi 40-åringar alltså) hade ju farligt innehåll i väskan ! Paraplyer..... aj då! Vi lämnade dem utanför på cyklarna.
Öltält med diverse olika maträtter - bara att välja. Så vi valde det som låg bredvid scenen där Mika just skulle börja spela. De låtarna kände man ju igen. Och mysigt att sitta och äta samtidigt. Sen gick vi runt lite och stannade till vid den scen där Mikael Wiehe spelade. Där blev det mycket folk och allsång och engagemang vill jag lova.
Och därpå spelade Tomas Di Leva på "Fantasia"-scenen. Började lite för sent..... och startade med ett 10 minuter långt intro där det inte hände något... och drog igång sen med Phil Collins låt "another day in paradise". Han drack sitt vatten ur en vattenkanna och spelade vidare "vem ska jag tro på" och lovade därefter att spela mycket från sin nya platta. Hm... har vi inte hört. Hade velat ha gamla låtarna.
Det blåste snålt hela tiden och jag stod som vanligt och huttrade. Så när di Leva spelade nästa låt "miracle of love" av Eurythmics så började vi gå mot utgången.
Insåg efter att titta på folk att Om man vill vara mest "inne" skulle man ha haft: långa gummistövlar i diverse färg,
Folk hade det - eller All Star Converse-skor. Sen måste de väl ha en massa underhudsfett som inte fryser (eller annat innanför västen) eftersom de springer omkring i bara kort-korta shorts och linnen.
Och där står jag och fryser.... som vanligt vill säga.
I alla fall så låg ju paraplyerna kvar på cyklarna när vi kom ut och skulle åka hem. Självklart- det är ju en peace&Love festival. Vad trodde jag?
Och cykelturen hem blev en ny runda i ordningen. Vi startar samma väg, lika som när vi cyklar ner mot centrum, men varje gång slutar den med att vi hittar nya vägar. Vi ha snart cyklat på alla vägar som finns här runt om mellan centrum och Mellsta-parken. Även denna gång alltså hamnade vi åt pip-svängen. Men det gör ju inget - vi hittar ju alltid till slut.
Och så vaknar man då alltså idag torsdag - och blir hastigt påmind om tennismatchen igår. Nu känner man av helt andra muskler än man brukar.... och det känns inte Nice! Fixar man en returmatch idag?......
Puss och <3 Peace <3 på Er!
Igår vaknade man av spöregn. Vem vet vad som är bäst.....
Kvällen igår var mysig. Började med att få bakläxa på innehållet i väskan för kvällen. Busarna (vi 40-åringar alltså) hade ju farligt innehåll i väskan ! Paraplyer..... aj då! Vi lämnade dem utanför på cyklarna.
Öltält med diverse olika maträtter - bara att välja. Så vi valde det som låg bredvid scenen där Mika just skulle börja spela. De låtarna kände man ju igen. Och mysigt att sitta och äta samtidigt. Sen gick vi runt lite och stannade till vid den scen där Mikael Wiehe spelade. Där blev det mycket folk och allsång och engagemang vill jag lova.
Och därpå spelade Tomas Di Leva på "Fantasia"-scenen. Började lite för sent..... och startade med ett 10 minuter långt intro där det inte hände något... och drog igång sen med Phil Collins låt "another day in paradise". Han drack sitt vatten ur en vattenkanna och spelade vidare "vem ska jag tro på" och lovade därefter att spela mycket från sin nya platta. Hm... har vi inte hört. Hade velat ha gamla låtarna.
Det blåste snålt hela tiden och jag stod som vanligt och huttrade. Så när di Leva spelade nästa låt "miracle of love" av Eurythmics så började vi gå mot utgången.
Insåg efter att titta på folk att Om man vill vara mest "inne" skulle man ha haft: långa gummistövlar i diverse färg,
Folk hade det - eller All Star Converse-skor. Sen måste de väl ha en massa underhudsfett som inte fryser (eller annat innanför västen) eftersom de springer omkring i bara kort-korta shorts och linnen.
Och där står jag och fryser.... som vanligt vill säga.
I alla fall så låg ju paraplyerna kvar på cyklarna när vi kom ut och skulle åka hem. Självklart- det är ju en peace&Love festival. Vad trodde jag?
Och cykelturen hem blev en ny runda i ordningen. Vi startar samma väg, lika som när vi cyklar ner mot centrum, men varje gång slutar den med att vi hittar nya vägar. Vi ha snart cyklat på alla vägar som finns här runt om mellan centrum och Mellsta-parken. Även denna gång alltså hamnade vi åt pip-svängen. Men det gör ju inget - vi hittar ju alltid till slut.
Och så vaknar man då alltså idag torsdag - och blir hastigt påmind om tennismatchen igår. Nu känner man av helt andra muskler än man brukar.... och det känns inte Nice! Fixar man en returmatch idag?......
Puss och <3 Peace <3 på Er!

Kommentarer
Trackback