När man tränat och tränat med ett givet mål i tankarna fungerar det jättebra.  Man har en motivering, en morot.  Även de dagar man är extra trött efter tex jobbet hittar man en bra anledning att sticka ut och cykla.

Nu är målet nått.  Och det infinner sig en härlig tillfredsställelse.  Skönt, men också svårt att ladda om och motivera sig att cykla ett annat lopp. 

Det känns som om jag befinner mig i ett vakuum.  Jag kan inte egentligen hitta anledningen till att jag ska cykla   E4-loppet på söndag.

Det är invigning av nya E4 snutten och hela loppet går på nylagd asfalt - jag har en  MTB med relativt grova däck.....
Jag älskar att cykla i skogen mellan lite knöligt och lerigt - lite utmaningar....... Detta lopp känns som att cykla på världens längsta och slätaste raksträcka.....
Vi ska cykla en sträcka till Njutånger och tillbaka till 84´an och sen göra det en gång till..... Hmm....
Det är alltid roligare när man cyklar en hel sträcka - inte behöver varva.
Jag ser framför mig hur racer-cyklisterna trampar ett varv och sen svisch !
Sen kommer jag på min Mountainbike - tramp, tramp, tramp.....

Jag minns ju sist jag cyklade Hornslandsrundan - då bara försvann racersyklisterna..... och jag trampade.....


Jag har stora problem just nu med min nacke och övre delen av ryggen. Mycket ont, har fått lite massage, ska göra lite tränings-övningar för de musklerna.

Och just därför så har jag precis bytt cykel ! Jag har en ny "Bettan" ! Snygg och mindre och dam-anpassad. Det är ganska stor skillnad på sitt-ställningen. Så jag borde kunna få nacken att kännas lite bättre. Men har inte hunnit cykla så mycket på den ännu.

DET är nästan enda motiveringen jag har att cykla detta E4-lopp. Att jag har en ny cykel.

Jag måste intala mig själv att : detta är ett motionslopp - ingen tävling.
jag har en MTB och kan inte jämföra mig med racer-cyklisterna !
jag ska cykla för att jag tycker att det är kul och bara för mitt eget resultat.

Nä, nu ska jag ut och cykla !   Hej !

 Så är den äntligen gjord - årets cykelvasa !

Ja, det känns avslappnat nu när den är i hamn.  Och jag känner mig absolut nöjd.  

Helgen har varit alldeles underbar. Tomas (min service-man) och jag for i god tid till Sälen. Vi hann proviantera och hämta ut nummerlapp utan att stressa.  Vi kom upp till stugan och hann äta en god middag framför tv´n och bara chilla.
I lugn och ro förberedde jag alla kläder, nummerlappar monterades och jag laddade upp alla gps och telefoner och kameror och sånt som skulle med.
Med två GPS på styret kände jag mig säkrare. I fjol indikerade min GPS klocka dåligt batteri innan loppet var över så det skulle jag inte vara med om igen.

Klockan ställdes på 1 timme innan vi skulle åka ner till starten.   Det visade sig att det blev för lite.  Jag hamnade i en "baja-maja" kö i en halvtimme innan jag ens varit in i fållan och lagt in cykeln !   Då kom stressen tyvärr krypande.  Men som tur var tog Tomas cykeln och hade lagt den innan jag hann dit.   
Och !   Jag hittade min cykel när jag var beredd att gå in i fållan !
Hamnade kanske i mitten av fållan ungefär - och det kändes ok.  
Kl. 09.25  gick starten och loppet var igång.

Detta år hade starten lagts till den ordinarie starten nere i Berga by.  Så starten av 2011 års lopp blev mycket jobbigare än tidigar års.  En låååång stigning upp innan man kom till Smågan.
Sen rullade loppet på och det var extra roligt att cykla iår eftersom jag nyss vandrat den sträckan så jag kände igen mig så väl efter vägen.
Mellan Mångsbodarna och Evertsberg (efter Risberg) var banan omdragen motför tidigare år så där fanns nog de extra 2 km som jag fick på GPS´n när jag gick i mål.  I år var sträckan 93.8 km.  (2010=91,82 km.)

Som tidigare år stannade jag inte på något ställe för att äta eller dricka.  Jag hade förberett det till mig själv i mina fickor.    Att komma ihåg till nästa år=ha en av flaskorna med vatten - inte bara sportdryck !

I Evertsberg fick jag ingen avläsning av mitt chip så jag fick ingen tid där.  Dåligt.  Vet ej vad det beror på.

Annars om jag läser av tiderna mot tiderna förra året har jag cyklat förvånandsvärt lika.  

Innan Evertsberg visste jag sen vandringen att det väntade en stigning - det hjälpte att vara mentalt förberedd på dem.  Men jag kände mig ändå sliten och trött där.       Sen tog jag lite doping i form av sån där "gelé" - svårt att svälja men det ger snabb energi.  Det fungerar !
Och !  Främst av allt - jag hade kanon-musik i lurarna.  Petter med låtarna Sanna mina ord och Inga problem och Mustasch låt Double Nature, för att nämna några.  Och dessa låtar hade jag lagt in som återkommande lite då och då.  Tänk vad MUSIK kan påverka och hjälpa.

När man befinner sig i en uppförsbacke, man växlar ner till lätt växel och pulsen stiger och just då kommer låten Double Nature.  Man bara flyger upp för backen !!!    Det är sant - faktiskt !

Sen kom en ganska behaglig sträcka om jag minns rätt.   Jag visste att det kom en stigning innan Oxberg och sen den stigningen jag faktiskt bävade för: innan  kontrollen i Hökberg.     Men tack vare att jag sparade lite krafter till den backen och att den grässträckan inte var så blöt i år - så klarade jag att ta mig upp för den utan att siga av cykeln.
(Det är i den backen folk stannar och kräks)   Men i år såg jag faktiskt en karl som kräktes i en annan backe.

Så den backen kändes som en seger.   Men man är ganska mör när man kommer upp till kontrollen.
Stigningarna kändes som min starka sida faktiskt. Det märkte jag när jag lämnade en del bakom mig i backarna. Kanske träningarna upp för masten-vägen gett resultat - Ja, så klart.

    Väl där uppe ser jag ryggen på en bekant som också cyklade loppet.  Och då flög f--n i mig förstås.  Förnyad energi och tramporna gick som sjutton.  Tyvärr kom jag aldrig om, men jag såg ryggen på honom ett bra tag - till innan Eldris.   Det gjorde nog att jag kunde hålla ganska hygglig fart ända in i mål.   Och väl i mål var jag inte på långa vägar så trött som jag var förra året !      Det kändes bara bra - speciellt när jag gick i mål på högre medelhastighet i år mot ifjol.
Loppet i år var längre - men jag cyklade fortare.
Och hade nästan samma tid som ifjol.

En viktig tanke bara - ha cykeln helt fixad !  Mina växlar hoppade så det kändes som lotteri ibland.  Hur enerverande som helst ! 

Med en placering på 46´e plats av 661 damer     och 11´a  i min åldersklass (av 147 st. )   så är jag supernöjd.

Och jag är stolt !   Jag har ganska många mil i benen och det fick jag se resultat av nu.   Skönt.

Om ni vill uppleva en härlig tillfredsställelse - sätt upp ett långsiktigt mål. Och se till att genomföra det sen.  Då mår man så himla bra !!

Testa Cykelvasan !  Ett tips bara...


 

Laddar och laddar för loppet som jag längtat efter - Cykelvasan.

Blev lite tokigt i år eftersom jag fick min lilla idé att vandra vasaloppet för några  veckor sedan.  Det medförde att jag tappade i cyklingen under de dagar vi gick och efteråt när jag blev sliten och skadad.  

Skavsåren läkta så när....     och naglarna på stortårna har jag tappat nu så där är jag väldigt känslig.

Tomas började serva cykeln och hittade lite som skulle bytas.  Men den borde vara ok nu. 

Min cykling känns - TUNG !    Det går framåt, men sakta.  Det märks väl att jag inte cyklat tillräckligt mycket nu på slutet innan loppet.    

MEN - det har jag med mig.  Jag är fullt medveten om att min form inte är 100 och det gör inget.   Jag ångrar inte alls att jag gjorde vandringen.  Den var helt underbar, och jag ska göra den igen.

Jag gör mitt eget lopp iår också.  Det är ändå svårt att jämföra något när de gjort så mycket ändringar sen förra  årets lopp.   Det får bli som det blir.    Jag orkar cykla runt - det vet jag.   

Och jag har memorerat uppförsbacken innan Evertsberg - det sa jag när vi gick där.  Den här backen måste jag komma ihåg.  Det gör jag.    Och  jag kastade en blick på den jävliga slänt som finns med höggräs upp till kontrollen i Hökberg.  Skitbacke !!!   Jag hoppas jag slipper gå upp för den backen i år.       Men gör jag det så skäms jag inte över det, när stora karlar stannar och kräks när de brottas med den backen.

Mentalt har jag varit där hela tiden.  Känner mig laddad och sugen.  

Bara Älskar Vasaloppet !  <3<3<3

Puss på er !

Jo, vi sa just innan vår vandring att denna fick bli liksom ett prov. Vi hade ju ingen erfarenhet av andra vandringar, heller ingen aning hur man skulle tänka för att vara som bäst förberedd.

Vi googlade mycket och läste tips från andra som vandrat längs leden - det gav ovärdeliga tips visade det sig !

# SKOR - du behöver ett annat par skor (Foppa-tofflor) att sjunka ner i efter dagens etapp.  Där kan man diskutera
              att Foppa-tofflor är lite skrymmande men sköna.  Det ska inte vara någo häl på de skor man har som extra
              utifall du får skavsår bak på hälarna.

# MAT  -  Vi köpte tex, nudlar i färdig frigolit-burk där man bara behövde hälla på kokande vatten.  Likaså  med AXA
              havregrynsgröt.   De var oslagbara !   Även de lite skrymmande men vägde inte något nästan. 
             Bäst var att det inte krävdes någon disk heller ! Storleken gjorde inget eftersom vi inte hade något
             problem med plats i ryggsäcken. VIktigast var att hålla nere VIKTEN.

# KÖK  -  Vi använde oss av PRIMUS gasolkök - modell ganska litet.  Även det oslagbart!  Kokade upp vatten på
              mycket kort tid !  Räckte också länge.  Lätt att hantera och okomplicerat !  Finns ingen anledning alls att 
              hålla på med en Trangia. Den kräver mer arbete och är större, väger mer.

# RYGGSÄCK -  Viktigt att ha en nyare riktigt komfortabel, lätt ryggsäck.  De nyare väger mindre. Den ska vara rätt
                        inställd och sitta perfekt.

# KARBINHAKE - à la Clas Ohlson. hake att sätta fast fram på ryggsäcken för att haka fast en PET-flaska (vatten)

# VATTEN  -  Kom ihåg att fylla på vatten där det finns möjlighet.  Ibland är det långt emellan.  Bär inte på vatten
                   i onödan.  Det finns ju att fylla på eftersom.

# ÖRNGOTT - Hade ett tomt med mig så jag kunde vika ihop kläder att lägga i och vips hade jag en kudde!

# HANDDUK - Inhandla en lättviktshandduk (McKinley).  Den tar ingen plats och torkar dig på rekortid !

# SKAVSÅRSPLÅSTER - 6 st räcker kanske inte. MÅNGA behövs - utifall.

# Värktabletter 

# REGNPONCHO - Jag hade regnkläder också - men den enda jag behövde använda var den.  Den var så lätt att
                           bara hänga över ryggsäck och allt !  

# STRUMPOR -  Om man inte har dyra speciella strumpor, ta några gamla par med som du kan kasta efter vägen.

# FÖRDELA ETAPPER - Ha gärna en extra kort sista sträckan.  Det var mycket skönt.

# LEDBESKRIVNINGEN - Läs igenom hur leden går innan varje pass, det är inte helt klart att man bara kan följa de
                                    skyltar man ser. ( Hökberg över berget=alternativ led )

# SPECIALPLÅSTER - Ta med de special-kompresser och plåster som finns att tillgå.

# PLÅSTRA INNAN - Tänk ut var man kan få skavsår och förse de ställena med plåster alt. "extra hud"
 




 

Ja, det blir ju sviter efter såna kraftansträngningar. Förstås.  För vem tror att man kommer hem utan en enda liten skråma ?

Hade köpt nya vandringskängor inför denna långa vandring.   Gick i dem lite inne hemma.  Men det räcker förstås inte.  Jag förstår helt och fullt att mina kängor inte var tillräckligt ingådda.  (men nu är de väl det ? )

Konsekvenserna av det blev. Två stora (större än en femkrona) skavsår bak på hälarna.  Konstigt för jag upplevde aldrig att mina skor klämde eller skavde någonstans.    Tvärtom kändes de helt rätt.

Dessutom när jag kom fram och släppte ut fötterna ur skorna - hade jag två likadana skavsårsblåsor på de tredje tårna... Blåsorna stod upp en centimeter !  Utan att ha gått hål !

Och som grädde på moset:  Blåsor under naglarna på stortårna vilket leder till att jag tappar naglarna där.   Hela dagen igår och idag får jag med jämna mellanrum dränera vätskan under naglarna.  Nagelbanden är svällda och rodnade....  kanske infekterade ?

OCH ändå skulle jag aldrig vilja ha detta ogjort.

DILEMMAT nu är att jag måste kurera mig i raskaste takt så att jag kan ha skor på fötterna eftersom jag ska cykla cykelvasan inom kort.

Men, det ordnar sig nog.   Det måste det ju.   Jag har ju rekat banan nu medan jag vandrade delvis på exakt samma led där jag ska cykla.   Kollade in alla förbättringar de gjort sen förra året.  De har dragit om så att leden går jämte bilvägen men ej på asfalt utan på hårt grus. 

Självklart blir mina fötter bra snart.  Måste bara ge dem alla förutsättningar de behöver för att läka bäst.



   Som sagt !   Det läker.      Puss på Er !

Helt ensamma hela natten - igen.  Man vet ju inte - det kan ju ramla in någon som vandrat tills sena kvällen.  Men vi blev själva.   Vaknade strax innan klockan som var ställd på 08.00.  Härligt.  Och pigg kände jag mig (ja, inte i lederna då). 
Vi tog det mycket lungt och hade en trevlig morgon med god frukost (hade burkar (AXA) med Havregrynsgröt med som man bara behövde hälla på kokande vatten och låta stå).   Att rekommendera !

Vi satt på förstukvisten och njöt när det kommer folk emot oss.  Mycket trevliga visade det sig.  De var själva ute för att guida ett sällskap mellan Oxberg och Eldris.  Inger Rommedal har företag (Dalaupplevelser) som ordnar paket för de som vill ut och vandra längs denna led.   Hon var mycket intresserad av vår upplevelse och berömde oss för hur vi hade genomfört vår vandring.  Sånt värmer - speciellt när det kommer från en som är erfaren.  Riktigt roligt.    De frågade oss om synpunkter längs leden och vi pratade mycket om besvären man har att ta sig till eller från sin parkerade bil.   Det kommer nog någon bra lösning framöver....

Så vi stoppade i fötterna i skorna (fasen - de kändes mindre...) och började mycket sakta ta några steg framåt mot Mora.  Hej då Eldris!  Där var det härligt.   ( Vatten fanns ur en kran bara några meter från stugan. )

Efter ett tag var hälarna mer bortdomnade så då gick det lite lättare och när man började komma in mot lite bebyggelse och in mot Mora Camping då vet man ju att det inte är långt kvar.


Den här bilden har lite speciell betydelse.  Längs hela leden finns dessa träskyltar med nedräkning. Vi skrattade och drömde lite efter vägen och sa: - Tänk när det står 01 !     Här är den skylten äntligen.    Sån härlig känsla.

Sista stegen tog vi under portalen,  hand-i-hand.      Sen tog det inte lång stund innan jag kastade av mig skorna !
Älska gula Foppa-tofflor just då ! 

Summering:   En upplevelse utöver det vanliga.  Det var extremt jobbigt bitvis, men helt underbart.   Det har kostat mycket på kroppen - men jag vill ändå inte ha det ogjort.  Jag ångrar inte ett steg !  Jag är bara STOLT !  :)

Sen kan man självklart göra denna vandring mindre jobbig än vad vi valde. Man kan göra som den där familjen - gå en mil om dagen..............
                                                                                                                       ........eller   NOT    !!!

Om vi ska vara riktigt ärliga, så stoppade vi i oss lite värktabletter. För att kunna fortsätta.  Skönt att vakna utvilade och ha sovit riktigt skönt.

Dag 3 var planerad att bli den längsta för att bara ha kvar sista etappen (Eldris-Mora) till sista dagen.   Det berodde på att vi måste vara i Mora för att kunna ta bussen som gick 16.20 tillbaka till Sälen för att hämta bilen.

Så dagens första etapp var således Evertsberg-Axikojan för att se den gamla kvarnen och ta en lite liten paus.
Det vi inte visste då var att Lundbäcksbackarna väntade. Hade vi vetat det innan hade vi kunnat vila lite längre vid kvarnen.

Men det var bara att sätta ena benet före det andra så gick ju det också !  Vi kom upp - men det var långt. Och tungt!

Sen kom vi då fram till Oxberg och äntligen dags för lunch. Vi satte oss vid Q-star macken mitt i korsningen och åt och vilade. Då kom det ut vänliga människor även där och erbjöd oss att laga maten där inne och pratade om lite allt möjligt. Och så kikade vi in i deras träskofabrik. Gulligt.    Sen fyllde vi förstås på vatten innan vi gick vidare.

Vi passerar Gopshus och senare prästskogskojan.  Jag har för mig att vi bara gick förbi den för att siktet var inställt på en lite längre paus med KAFFE i Hökberg.
Väl i Hökberg ser jag backen som jag tyvärr måsta gå en bit i under cykelvasan förra året. Hmm....

Vi dricker vårt kaffe - sen är vi lite slarviga och struntar i att titta i ledbeskrivningen där det mycket tydligt står att nu fortsätter leden på två olika vis. Det ena går jämte cykelleden. Men det finns också en alternativ led - upp över ett jättehögt berg (hökberget) för att man ska kunna se utsikten.  Just då sket jag fullständigt i någon utsikt. Jag tyckte snarare att leden gick lite för nära den branta kanten ner.....

Vi följde de orangea ledmärkena och hamnade på den leden.....   Lite dåligt att det inte framgick att man också kunde gå längs cykelleden.    Vi fick några MYCKET jobbiga kilometrar i onödan.
Men stigen var lite mystisk - vi gick och räknade bananer....    gula bananer målade på stenar.....varför vet vi inte.  Kanske det bara var en lokal ledmarkering.....

Och sen......gick vandringen bara på ren vilja.....   Jag (VI) hade SÅ ont. Ja,  i stort sett överallt.  Fotlederna värkte så varje steg var en pina.  Jag vill inte ens se kilometertiden på de sista kilometrarna innan Eldris.  Klockan har precis passerat 18 och vi har vandrat 3.4 mil sen 09.00 i morse.   Det var nära till tårarna då....

Men vi kom fram.   Och vi var själva. (inte så många borde väl välja att övernatta när det endast är 9 km kvar till Mora) Och vi var SÅ nöjda!     Nu kändes det himelskt att bara ha 9 km kvar när man vaknar nästa morgon.

     Övernattningskojan i Eldris        

Klockan var långt innan nio på kvällen när vi stöp isäng efter omplåstring och omplåstring och middag förstås! Den här gången blev det två påsar med Varma koppen  :)

 Det här får man liksom på köpet....

Och det känns väl - så där - att stoppa ner fötterna i samma kängor nästa dag och fortsätta gå....
  

Ja, Nu är det äntligen gjort.  Jag känner mig stark, stolt och lite unik.  En härlig känsla.  Sen att jag är lite trasig i kroppen får komma i andra hand för detta skulle jag inte vilja ha ogjort.  Det är en härlig upplevelse och känsla medan man är på gång längs leden, men känslan av tillfredsställelse efteråt är SÅ skön. 

Korta men intensiva förberedelser.  Lite svårt att få till själva resan dit ner mellan start och mål slutade med att vi måsta ta bilen till starten i Sälen.

Ett annat år kommer vi förmodligen åka dagen innan. Komma fram till Mora innan 16.20 då sista bussen till Sälen går - Parkera bilen någonstans i Mora (kan kännas lite osäkert kanske). Ta bussen till Sälen och sova på Vandrarhem natten innan och kliva upp tidigt och börja gå.

Denna - Anettes och min gemensamma vandring - började då efter att vi köpt Ledbeskrivning Vasaloppsleden (Den bör man ha köpt)  och Kartan (även den använde vi mycket) i centrum på Sälens turistbyrå.
Vi for därefter till Vasalopsstarten där själva leden startar och gick in till det även på sommaren bemannade vasalopps-huset.  Det gick utmärkt att parkera bilen direkt utanför vid det huset !  Kanonbra (kändes övervakad och säkert).
Toalett fanns också där så nu kände vi oss totalt redo för att starta vår vandring.
(Vi hade inte på förhand bestämt hur vi skulle dela upp etapperna eller hur lång tid det fick ta - kändes bra.)

                                
Här startar Vasaloppets vandringsled som stod färdig 1991.  Här hade vi ingen aning om vad vi gett oss in på.  Det enda vi visste var att vi har dryga 10 kg på ryggen och 9 mil framför oss.

Det vi hade bestämt dag 1 var att som första etapp ta oss till Smågan. Där finns utmed leden Smågankojan och där tyckte vi det skulle passa bra med lunch. Så blev det. På vägen tog vi oss upp för den omtalade långa backen där alla skidåkare fastnar (själv stod jag i den backen i en timme har jag för mig).  Nu gick det fortare men vandringen började alltså tungt och pulsen och svettningen drog igång rejält !    Efter 2.5 km tog vi oss upp till ledens högsta punkt.     

Längs denna sträcka passerar vi även världens största myrstack - måste det vara.  Och myrstackar fanns det miljoner av längs leden - liksom musskit, andra skit-sorter (vi kunde inte lokalisera alla olika), spänger (vi kommer till det längre fram), myggor, fåglar, myrmark, mm

Under denna första sträcka kör vi om ett äldre par (med lättare packning) och en familj med två barn.

När vi når vårt första delmål Smågan-kojan har vi vandrat med en medelhastighet av 3,8 km/h.  Den siffran är nämligen intressant för just det diskuterade vi under planeringen av denna vandring.  Hur fort kommer man att kunna gå ?

Vi pustar ut och tar av oss ryggsäckar och käkar lite lunch i form av Ravioli.  Vi har INTE trangia med oss utan ett Primus gasolkök modell litet vilket visar sig vara ett perfekt val. Den är mindre att bära och gå fortare att värma på.

Väl där kommer de två sällskapen ikapp oss och det visar sig att det äldre paret tänker vända och tom ta vägen hem tillbaka.
Den andra - familjen - stannar över natten i denna Smågankojan.  De tänker gå 1 mil om dagen.

Men inte vi - vi knatar på till vårt mål för dagen. Vi tänker sova i Skärlokskojan som är 8 km till att vandra.  Nästa etapp är blöt - mycket spänger att gå på. Men eftersom det regnat mycket dagarna innan vi startat vandra så är många av de spänger vi går på under vatten.  På vissa ställen ligger de mer än en dm under.  Vi går ömsom rakt igenom ömsom långa omvägar genom myrmark för att undvika alltför mycket vatten. 
Jag klarar mig helt från att bli blöt (genom hela vandringen).Jag har nyinförskaffade vandringskängor.  Anette är den som har ingådda löparskor och blir således genomblöt i allt upp till fotknölarna.  Men i gengäld är det jag som sitter med stora skavsår.

Vi når Skärlokskojan efter 18 km och känner oss supernöjda.   Synd bara att i kojan har två sura danska gubbar redan brett ut sig i tron om att de ska bli ensamma.  De blev inte så nöjda när vi stövlar in där.  Men men, det var bara att gilla läget och välja en säng.  Vi hittade ingen skylt med vatten vid denna stuga, men gubbarna har någonstans hittat för de hämtade en hink. Den tog vi också ur....     Vid Smågankojan var vattenmärkningen tydlig.

Vatten var annars en vara som man nu efteråt förstod att man nog skulle ha fyllt på vid de bäckar där det fanns vattenmärkning.  Vi hamnade faktiskt i lite vattenbrist vid något tillfälle. 

Kojorna som står utställda utefter vägen är bra utrustade.  Sköna sängar med bra madrass bord och kamin att elda i. Det finns 9 st. längs leden, men de står ej alla vid de vanliga vasaloppskontrollerna.  Man får planera vandringen lite annorlunda därför.

Tjo ho !!!!!

Det började med att jag läste ett semestertips på Facebook. (Facebook är bra till olika saker)
Sen började tankarna....

Jag har sprungit Vasaloppet som en stafett, åkt skidor i stafett flera gånger, åkt hela vasaloppet på skidor, åkt kortvasan 3 gånger, och jag skall i augusti cykla vasaloppet för tredje gången....

men jag har aldrig fått möjligheten att i lugnt tempo stanna och njuta av den underbara atmosfär och omgivning som är där i Dalarna kring vasaloppsleden.

Så nu är det dags - tycker jag - att vandra leden och hinna supa in allt efter vägen.

Läste semestertipset, har läst all info som finns kring den organiserade Vasloppsvandringsleden.  Har dessutom läst olika människors bloggar och inlägg som handlar om deras vandring.
Känns som jag har bra koll på vad man ska ha och INTE ska ha med sig.

Detta år får bli ett "försöks-år" så vet vi bättre till nästa år, då det verkar som om fler kring oss är sugna på att följa med.  

Max 10 kg packning.   Svårt bara det.     Men har fått tag på kanonryggsäckar verkar det som.
Har inhandlat ätbart i form av lättviktare.   Minimalt med kläder.   Men Fernet förstås !
Man kan ju bli dålig i magen efter vägen.....

Kollat in busstidtabeller, eftersom vi måste ta oss tillbaka till bilen.  Plastat in dem eftersom det verkar bli regn.

Packat alla extra kläder i plastpåsar - som säkerhet.

Det enda svåra är att kunna föreställa sig hur fort det kommer att gå att ta sig mellan alla vasaloppskontrollerna.  Varken Anette (min vandrar-kompis) eller jag har någon erfarenhet av vandring med ryggsäckar.    Har suttit och räknat och tänkt, men....

Det får ta den tid det tar.  Kommer vi hem en dag tidigare är det en bonus - en dag senare så har vi unnat oss att ta det lugnt och njutit av miljöerna runt om oss.

Vi kanske inte kommer hem... kanske stannar där.   Det ska bli så härligt att visa Anette hur underbart det är där.  Och jag kan bara hoppas att hon kommer att känna lika som jag. 

Skavsårsplåster check!
Mora-kniv check !   (måste kunna försvara oss mot...björnarna)
Snabb-Havregrynsgröt  check !     (det ska gå fort - bara värma vatten å hälla i - tack för tipset Frida!)

Jag kan leva på Havregrynsgröt till frukost, lunch och middag om det behövs.....

Tur att man inte har STORA krav.   Har inga problem att vara ute i naturen och sova och vara.   Mysigt !

Ska bli intressant att se de 9 övernattningsstugorna som finns utefter vägen.  Och hoppas att inte några andra ska kojsa samtidigt som oss.  Då får vi väl ta och krypa in i en av de många slogbodar som också finns utmed vägen.  

Detta ska inte vara något problem!    Bara en häftig upplevelse <3<3<3

Med rätt inställning kommer man långt !

Jag vill börja gå .   NU !

Puss på Er !

Ja, så var det dags igen då. För en av förra sommarens häftigaste upplevelser.  Cykla downhill ner för berget i järvsö.  
Ifjol var jag helt såld efter.   

Nu blev jag plötsligt nervös....      inför att åka dit igen.    Vad beror det på ?

Satte klockan på ringning.  Behövde vara där tidigt.  Halv tio.   De öppnar 10 och stänger liften 16.
Lite osäkert om allt fanns inne till David och Philip.  De hade egna cyklar så det fattades bara skydd och hjälmar.     Efter en sväng ner till Järvsö cykel och Motor var vi tillbaka för att svida om till säkerhetsdräkterna....

Ha ha - det är ju så att man känner sig lite utspökad....

Men självklart ska man ha de skydd som behövs när man ska ruscha ner för berget så fort som jag tänkt göra...

Jag, Philip, David och André

Började med den banan vi kommer ihåg var bäst.   Barbro-banan.  (Alla banorna är döpta med anknytning till Lill-Babs)  Första åket - si så där
Andra åket - testade vi Monica banan (den banan som är märkt lättast!)   Det gick skit-dåligt!
Tredje tillbaka till Barbro-banan - gick jättebra.      Lika som ifjol.
Man kommer på efter några åk hur man ska ta de doserade kurvorna och hur man ska ta banan helt enkelt.
Det fick bli Barbro-banan resten av dagen för mig.
De andra fick för sig att testa en RÖD bana - dvs. lite svårare (men mellan-svår)
Ha Ha Ha !!!    De fick gå stora delar av banan eftersom den var för brant och svår !   Det tog tid innan de kom tillbaka ner igen.      Tomas kommentar var:   -Inte en gång till !
(Tänk då hur de svarta banorna är.....)

Vi lämnade de andra banorna oprovade.  Vi ska väl ha något kvar till nästa år också.  

Efter 7 åk var hela jag alldeles slut.  Varje muskel, varje sena.  Och jag var blöt av svett hela jag.   Då beslutade jag att det var mitt sista åk för idag.  Ett klokt val.  Om jag fortsatt hade det förmodligen hänt en olycka.  Man orkar inte parera eller hålla emot i kurvor och hopp.  Man ska nog veta när det är dags att sluta.

De andra gjorde ett par till åk - sen stängde liften för idag.

En fantastisk dag - med korvgrillning till lunch och världens häftigaste sommar-aktivitet!

Man känner sig ganska nöjd när man sätter sig i soffan ikväll - och vet att PETTER ska vara med på Skansens allsång.  Yes!

  Pust!   och puss på Er !

Längtat länge till årets festival.  Under sommaren 2010 var den veckan under festivalen det som jag tar med mig som bästa upplevelsen.  Har känt varje gång att nästa gång kan inte bli bättre än det just var.  Och ändå blir det just så!

Nu är årets festival slut och jag längtar redan till nästa år !

Ska jobba på att få lite folk med oss bara.  Vi vill så gärna dela denna underbara upplevelse med våra vänner. 

Bokade campingplats tidigt för att förvissa oss om att få den plats vi ville ha. (Bor självklart inte bland tälten i "gettot" inte)    Fixade iordning cyklar och tillbehör så att bilen kan stå parkerad under denna vecka.

Festivalpassen inköpta ett halvår innan - de tog ju slut i år!   Man kunde inte ens köpa enstaka dagar efteråt.

Vädret höll i sig och visade sig bli alldeles perfekt.
Cykelvägen från Mellsta-parken ner till stan och festivalen är helt lagom avstånd. Men det finns dock tusen olika vägar att ta sig dit.  Vårt stora dilemma har varit att hitta samma väg tillbaka som vi tog ner.   Ganska kul har vi åt det.  Borlänge är en cykelvänlig stad med många vägar att ta sig fram på.  Ibland har vi tagit vägar som visat sig bli dubbelt så långa.  Men det gör inte så mycket - man får ju motion på köpet.  :)

Underbar är också motionsslingan som finns alldeles vid området på Mellsta-parken.  Ett lagomt jobbigt spår där man svänger hit och dit och nästan möter sig själv i kurvorna.  Man bara måste passa på att springa varje dag man är där för sen åker man ju hem och det tar ett år innan man kan få springa där igen.

Sen har vi då alla artister och alla scener man hinner med.  Varje år hittills har vi funnit nya artister man aldrig förr lyssnat på.  Man kanske bara går förbi eller råkar stå kvar efter det man nyss sett.

Musik är fantastiskt !!!    Tänk att något kan påverka ens känslor så som musik kan !!!

Och att sen uppleva det live är obeskrivligt.  Jag kände mig som ett barn på julafton när Petter stod på scen.
Petter - Vilken fantastisk artist. Alls inte förutsägbar.  Ingen av hans låtar lät som på skivan. Låtarna var kortare än vanligt så han hann med en herrans massa låtar. Den ena bättre än den andra.
Jag gillar Petter för att han starkt bidragit till att riva mina fördomar.  För det har jag - och/eller har haft.   Man är inte sämre än att man kan ändra sig ! Just de orden ligger mig nära nu.    Man behöver inte alltid vara som man varit.  Man behöver inte alltid hålla fast vid det man tyckt förr.   Livet bjuder så mycket mer !!!!     Var öppen
Sen kom då Daniel Adams Ray.  Vilken fantastisk respons han fick när han som extranummer drog Gubben i lådan .  
Han fick alla tusentals människor i publiken att sjunga låten i kör.   Han själv kunde bara stå och njuta.   Mäktigt!

   Peace and Love på Er alla !  Puss

Fick en dag på semestern som var lite över det vanliga.
Jag tillbringade dagen på Deep Street Tattoo med dotter och hennes pojkvän.
Det blev en mysig upplevelse.
Som också slutade lite över det vanliga.

Jag gjorde en egen !

Jo, det är sant.  Och Tack Magnus.  Du är duktig - och jag blev så himla nöjd.  Jag blir glad när jag ser den !   Och det är ju mina älskade barn - så självklart blir man glad när man ser dem <3<3<3

Puss !

Minns alldeles nyss en konversation jag deltog i. Minns alldeles väl att jag satt och sa att jag aldrig ramlat när jag cyklat.

Nu har jag det!     I uppförsbacke dessutom !  Hur många gör det ?

Och så fick jag då användning för min "kris-telefon" jag har med mig ifall något händer. Fungerade den då eller ???   Nej skulle inte tro det inte.   Det var bara att ta sig hem så försiktigt man kunde.

Och väl hemma inspektera sina skador.  Kändes värre än det var.  Så skönt.  Lite plåster och vila så är man nog i form igen om ett par dagar.

Men man lär sig något av allt.   Det jag lärde mig nu var att jag inte har lärt mig att knäppa loss fötterna tillräckligt snabbt när jag faller.  Måste nog ramla lite fler gånger så jag får öva på det.....

Ja, så är den över då - den så länge planerade festen. Tomas ville inte fira sin stora födelsedag i januari  utan i sommar när man kan vara ute och det är varmt och skönt.  Det kändes konstigt, när det var så långt fram.

Men oj, så rätt det blev.  Värmen kom, och stannade hela dygnet. Gästerna kom och alla hade trevligt.  Den enda som inte kom var Per Persson.  Men det visade sig också bli det rätta trots allt !

Man vaknade upp och dagen för festen startade trevligt eftersom de första gästerna redan kommit kvällen innan.
Båda barnen på plats förgyllde helgen än mer. Gemensam god frukost som följdes av Marias infall att åka wakeboard!     


Sen ramlade de in - gästerna. De första för dagen kom lagom till lunch-tid.  Vi stoppade i oss lite Sallad-Allotria och sysselsatte oss med diverse aktiviteter. Bågskytte, pilkastning, luftgevär och blåsrör fanns att prova.

 Tur att det fanns hjälp att tillgå så man förstod att göra rätt och pilen hamnade där den skulle !   Här har vi en som fixade det galant !

Det alldeles nygjorda musik-kryzzet vanns av lag: Jakt och Äventyr som vad jag såg inte hade ett fel, när de till slut bestämde sig för att stava rätt på Phillips Idowu.  (Den var svår.....)

Sen väntade grillningen och för dagen fanns både kyckling, kryddiga korvar, älg och vildsvin !  Tusen tack till grill-kungen Markus !

Tack Anette för tipsrundan som gjorde mig lite förbryllad....för hur kan man gissa lättöl på ölprovningen där klassen på ölet var EXPORT !!!  (Jag dricker inte så mycket öl jag e`). 

När alla var belåtna hade bandet kommit och sjungit upp sig - och tårtan väl landat där nere - kunde festen börja



Super-tack till detta band som med så kort varsel kom och underhöll oss och gjorde festen till det den blev !

 Tack även till Annelie - som gav låten Mustang-Sally en helt ny innebörd <3

Och TACK alla underbara vänner som kom och gjorde Tomas dag till - precis det han ville: en kväll man inte glömmer !  För det gör vi inte.

 Klockan närmar sig midnatt och man vet inte vad som kunde ha avslutat denna spelning bättre än dessa fantastiska dopp i havet - Magnus,Tomas & Markus.  Sista låten men inte det sista som hamnade i sjön - vad hände med Tomas glasögon, Maria?............

Och vad fantastiskt att höra att de sista gästerna som lade sig hann se solen gå upp över horisonten ut över havet  (fast då sov jag.)

Tack igen alla fantastiska vänner som bidrog till att denna fest blev så härlig <3<3<3



  

Måste bara delge lite tankar.

Att barn har allt att lära - det vet vi.  De övar på detta hela tiden.  Och på grund av att största delen av alla barn som föds faktiskt går i förskola - eller tack vare - så övar barn på detta varje dag - hela tiden.

Ungdomar har kommit en bit på väg - men vissa behöver ganska lång tid på sig.  Och forskning visar att det kan ta tid.

Men att det finns vuxna som faktiskt inte fixar detta är ju bara för bedrövligt och sorgligt.

Kanske Vi alla skulle behöva stanna upp och fundera lite.  Tycker vi att vi ska behandla andra utifrån hur vi själva är .   Eller behöver vi kanske läsa av den människa vi möter och bemöta denne utifrån hur just hon är.

Det finns de som tål en burdus tuff jargong, javisst!

Men det finns också de som är lite mer känslosam och kan behöva lite varsamhet.  

Det finns en anledning till att vi alla är olika.   Då behöver vi behandla varandra olika också !

Tänk på det !          Puss

Måste bara säga att jag är så trött på beteenden.

Finns ingen som är perfekt - och det finns nog alltid en förklaring till varför en människa reagerar på ett visst sätt i ett visst sammanhang.  Det tål att tänkas på  !!!

Hur kan vi människor tycka att vi har "råd" att kasta bort möjligheten att ha många vänner genom att ha åsikter och reagera och förkasta och baktala och förminska andra ......

Har vi verkligen så många och bra vänner att vi tycker att det är värt att "dumpa" andra.....

Varför ska det vara så svårt att förlåta och förstå.....

Har inte vi alla felat någon gång.....

Kanske alla borde tänka mer på HUR vi gör och hur vi är mot andra.

Nej, vi måste inte älska alla människor - men alla finns.
Och vi kan välja vilka vi ska umgås med.

Och alla väljer utifrån sitt !

Ingen ska väl behöva ha synpunkter på vem andra väljer.

Och till sist !     Om inte vi vuxna kan agera på ett juste sätt - Hur kan vi då förvänta oss att våra ungdomar ska bete sig på ett bra sätt ???

Vem är vi att fördöma?

Ja så var det riktig vinter igen då. 

Ifjol tänkte man - fler än jag tror jag nog - att en till vinter som den som var i fjol kommer inte på länge igen.  Men ack så fel man hade.  Inte en chans trodde jag men så blev det - och egentligen så har väl denna vinter redan slagit den förra.  I både snömängd och köld.

Har precis fått tillbaka snöslungan som gick sönder så lägligt när det snöade som värst.  En räddande ängel lagade den motorn ( Tusen tack för det Tomas.A )  Så nu blir det lite lättare att skotta för dem här hemma som gör det.

Vi har letat efter en sån där "snö-åka" - men utan resultat.  Denna vinter har alla snöskottnings-redskap sålt som smör så allt är slut.  
Men igår kom en lycklig Tomas hem och strålade och skrek: -Kom får du se !
Han hade hittat en "snö-åka" !    Vilken lycka.    

Denna dag : trettondagen är den sista i denna rad av helger.  Sen på måndag väntar arbetet igen.

Såg fram emot denna ledighet med glädje men hade lite grubblerier över hur och var vi alla skulle fira jul.  Det där vanliga alltså.    Vi ville alla få känna att vi kunde fira jul med varandra men vi ville är ju lockså ganska många och måste få till det på något sätt så att alla är nöjda.    Säkert samma som i andra familjer.
Det gäller också att se till så att alla får möjlighet att fira med någon och inte behöver sitta själv.     Med lite pussel så går det ihop till slut.

Fredagen julafton då var vi 18 ett tag,  juldagen var vi bort och åt, annandagen var vi bort också och då var vi 20 st.  sen kom någon dag med lite lugnare tempo och sen började vi förbereda 18-års födelsedagen.  Bakade tårtor under en hel eftermiddag och kväll.  Firade 18 års dag som varade under hela dagen och kvällen.  Mycket trevligt givetvis men tempot var konstant.

Vi det här laget började hela mitt jag att ta slut och dagen därpå som också bestod av festligheter (men där fick vi inte vara med) orkade jag ingenting.

Till råga på allt skulle man bestämma vart vi skulle fira nyår !   Hur bestämmer man det när man är helt slut och känner att man inte orkar fira någonting ???
Sen har man två ungdomar också som planerar saker så att man måste vara på sin vakt. 

Nyår slutade mycket lugnt med en familjemiddag hemma innan ungdomarna drog åt varsitt håll.  Därefter for vi till övriga systrar och damp ner i en soffa.  Så kände jag faktiskt.  Jag damp ner och där satt jag.    Tolvslaget kom och gick utan större intresse från min sida.  På TV spelade småkronorna hockey i JVM.  Underbart !  

Ganska sent på kvällen nås vi av besked att någon ambulans tydligen hade varit på vår gata och hämtat överförfriskad ungdom.....            Pulsen steg skapligt under de minutrar som gick innan jag hann få tag på mina två egna ungdomar och höra rösten på dem och kolla att de mår bra och är i form.

En helnykter nyårsafton - inte helt vanligt, men nödvändigt just i år.  Väldigt praktiskt när man skulle till att åka hem.  Bara sätta sig i bilen occh köra hem.     Visserligen i 12-13 cm nysnö - oskottat - men med vår bil är det inga problem.   Skönt var det att komma hem.

Så börjar då det nya året 2011....

Gott Nytt År !   och puss på Er alla !

Har alltid känt att min syskon betyder något alldeles extra för mig.  Känner det än mer nu.  En familj kan splittras pga en skillsmässa och plötsligt ser inte livet lika ut för någon.  Men livet går vidare och man anpassar sig till det nya.  Föräldrarna går åt var sitt håll och det blir som det blir.   
Men syskonen finns alltid kvar. För varandra.  Man vet liksom att man har någon som alltid bryr sig.  

Så plötsligt blir man varse att allt är skört.  Man kan inte ta något för givet.

Stanna upp ett tag - speciellt nu - och tänk efter vad du har i livet - här och nu.

Gläds åt det du har och det som finns och händer runt om dig.  Tänk om du alldeles för sent kommer på att du nog har haft ett bra liv och inte har hunnit njuta av det på vägen. 

Lev ditt liv idag - imorgon kan det vara för sent.

puss

Ja, nu ska det bli skönt med helg. Lite tungt nu faktiskt....
Känner att jag inte riktigt vet varför, men...

Så då lyssnar man på kroppens signaler och drar åt handbromsen lite.

Inhandlade en ny bok i veckan - Mindfulness.  Just vad jag behöver nu tänkte jag.
Men det är en tanke jag haft ganska länge.  Att det är så viktigt att man stannar upp och hinner tänka på livet och det man gör - och hur man mår, och så...

Ibland känner man plötsligt att tiden sprungit iväg och att man inte riktigt känner att man tog vara på den.
Tex när jag var sjukskriven - 8 veckor eller hur läng det nu var...

Då tänkte jag att -oj, det är ju en hel evighet som man är hemma då.  Helt plötsligt var tiden över och dags att arbeta igen.    Ja ha.  Vad gjorde jag av den tiden - förutom att vara hemma och vara handikappad ??
Något vettigt borde man ju passa på att göra när man ändå är hemma....

Kanske man tänker så - om mindfulness - bara för att man har passerat 40-strecket.  Och det har gått upp för en att man har levt halva livet redan.  Och vad har jag gjort av mitt halva liv ?

Vi har fått en fantastisk gåva - ett liv.  Då tycker man ju att man ska leva det på ett sätt så att man känner att man är nöjd och har gjort de rätta valen när man börjar bli klar med detta liv.    När det börjar bli dags - då vill jag inte se tillbaka på mitt liv och vara kritisk och undra - varför gjorde jag inte det, eller så ????

Det är en av anledningarna till att jag har valt att jobba lite mindre.  Jag tar mitt eget ansvar och ser till att jag mår bättre genom att arbeta lagom mycket.

Och mitt i livet som jag är - fyller sonen 16 år.  Shit !  Nu får han också börja övningsköra....

Nu behöver vi inte undra hur vi ska få tiden att gå, inte !

Tur att han liksom övningskör själv så att säga,  när han kör sin A-traktor.  Mycket körvana därigenom.
Så nu har vi då 2 barn att köra med.  Och egentligen är det ganska skönt att slippa köra när man ska någonstans. 

Nä - nu måste jag kolla till tårtbotten i ugnen      puss på er !