Enligt vår lösa planering hade vi tänkt denna dag: Skärlokskojan - Sundetkojorna. (blev ändrat)

De två danska gubbarna vakanade tidigare än oss och hämtade också vatten (vet ej vart).  Sen fikade de frukost och gav sig iväg. Det var det sista vi såg av dem.
Ett tag trodde ju vi att det skulle slumpa sig så att vi fick sova i samma koja som de igen. Men som sagt. Vi såg dem inte mer.

Vårt första stopp för dagen var Mångsbodarna. Där finns det mycket sevärt. Vi hann inte med allt. Vi såg ett sågverk och sen gick vi för att titta på den gamla skolan som står kvar med inventarier och allt.  Den var stängd. Synd.

Efter Mångsbodarna vandrade vi längs med en fäbodstig. Det var lite speciellt och lite intressant. Som små micropauser kunde man stanna och läsa lite olika historiska saker efter vägen. Lite småroligt var det.

Till Tennängskojan vandrade vi med en hastighet av 3.2 km/h.  Och där avnjuter vi en riktig lyxlunch bestående av  Bullens Pilsnerkorv.                                                                                                                                                
     TennängsKojan i Tennäng mellan Mångsbodarna och Risberg                   

Sen efter vidare vandring längs översvämmade spänger och myrar kommer vi fram till Rosttjärnsstugan som ligger strax innan kontrollen i Risberg

Vi diskuterade lite valet av skor och kom fram till att trots att leden bitvis såg ut så här så var stövlar inte ett alternativ. Inte heller att bära med sig för att använda bara ibland. Man klarar att bli genomblöt om fötterna .

 Längs leden finns 11 Slogbodar (se bild) Men de är inget alternativ att sova i. Det finns inget golv i dem.  De är mera rastplatser.

När vi börjar närma oss vårt mål för dagen - Sundetstugorna - känner vi oss ganska möra. Fötterna värker. Jag har ont i ett ben. Lite krämpor här och där.   Men väl framme känner vi båda att det inte känns riktigt ok att inte ens ha gått halvvägs denna Dag 2 - så vi bestämmer efter en pytte-stunds paus att fortsätta ca 6 km till och komma fram till Evertsberg.

Där vet vi att det inte finns någon övernattningsstuga- enadst ett vandrarhem.   Men det kändes ok just då.  Det är bara det att när vi äntligen kommer fram och spurtar under portalen med Bergspriset så är klockan 19.00 och vandrarhemmet stängde 17.00 !!!    Och ingen svarar på telefonnumret som står på dörren.........      trött !
 

Men då kommer vår räddande ängel - Björn - åkande på en moped.....
Han råkar vara en anställd vid vandrarhemmet som just nu är tomt - men han öppnar gärna för oss !!!

Det finns vänliga människor - många av dem i Dalarna kring Vasaloppet. Några mötte vi längs denna vandring.

Vi sov alltså ensamma i en sovsal med 5 våningssängar (med rosa madrasser och kuddar) och kunde duscha ! Vi avnjöt en middag bestående av Nudlar och avrundade måltiden med néscafe.  Och somnade som kungar och sov i 11 timmar tills vi skulle upp och vara laddade för vår mastodont-dag med 3.4 mil framför oss.

 Evertsberg med dusch, omplåstring och CHILL !