Mycket har hänt sen sist.

 

Målet 2012 var att bestiga Kebnekaise.  Det kändes spännande och vi var väl förberedda och fokuserade.

 

Och givetvis genomförde vi det vi tänkt till punkt och pricka.

 

Redan innan hade vi samlat ihop och uppdaterat oss på material och nya fräscha grejor.

Resan var planerad in i minsta detalj och allt var bokat innan.  Vi tog bilen upp till Nikkaluokta och parkerade den där.  Vi sov en natt där sen steg vi upp tidigt - åt frukostbuffé, städade ur stugan och gav oss iväg.

Till helikopterplattan som var en bit bort.   Vi väntade på vår tur och sen väntade 10 minuters riktig kvalitetstid.  Vilken fantastisk upplevelse!  En underbar kvinnlig pilot som pratade hela tiden och pekade ut bergstoppar och områden vi flög över.

Väl framme checkade vi in och chillade första dagen och kollade omgivningen runt själva fjällstationen Kebnekaise.

Klockan ställd tidigt för att vi skulle äta frukostbuffén innan vi förberedde oss för vandringen upp.

Vi ha redan bestämt att vi skulle gå utan guide och att vi skulle gå Västra leden upp.  Samtidigt som vi startade gick även den guidade turen iväg upp för den östra leden.

Vi hade bra väder hela tiden och kunde stanna och göra kaffe och fika lite.  Vi nådde toppstugan och därifrån var det ca 30 minuter kvar till toppen.  När vi kom till platån som är innan själva sluttoppen hamnade vi precis tillsammans med den gruppen som gick östra leden upp.     Vi fick stå och vänta på vår tur att kunna gå upp eftersom man inte kan vara mer än max två personer där uppe samtidigt.  Sen var det äntligen vår tur att gå upp.

Och då upptäckte jag att jag är höjdrädd!!!

Med endast en liten plätt att stå på och stup ner åt alla håll är man inte så kaxig inte.

Tyvärr hade vi otur med vädret och vi såg inte mer än en meter framför oss.  Annars ska man kunna se 1/11 av sveriges yta där uppifrån.   Men det gjorde inte vi. Och det kanske var tur för jag vet inte om jag hade vågat rest mig upp till stående om jag hade sett klart runt om mig.

Sen var man alldeles euforisk så vandringen ner gick av bara farten.   Ett litet stopp i en av toppstugorna för att äta lunch och sen flög man tillbaka till fjällstationen.  Och klockan var 17-18

Så avverkar man en dag av hög kvalitet.