Mer sugna på vandring hörde vi talas om Jämtlandstriangeln.  Storulvån-Sylarna-Blåhammarn och tillbaka till Storulvån.    Planerat och bokat. Perfekt som höstvandring.   Vi fick en långhelg med vackra färgen och en fin upplevelse men någon större bedrift kändes det inte som.   Det är en perfekt tur för de som vill vandra lite och njuta lite av omgivningen och naturen.

Ibland krävs lite mer.  I alla fall gör vi det för att vara tillfredsställda

Sugna på att få uppleva Kebnekaise i bättre väder - men också nåt mer.......

Kungsleden. Ja!

Med början i Abisko och 11 mil ner till Nikkaluokta också stanna till ett dygn för att ta Kebnekaise sydtopp innan sista etappen till Nikkaluokta.     Perfekt!

Planeringen i full gång.   Inbokat datum ungerfär samma tidpunkt som föregående år.  Mitt i juli.  Högsommar här hemma.   Och vi planerar för snö.......

I planeringen ingår ju också transporten dit upp......

Problem med att parkera bilen och sen ta oss vidare för att sen komma illbaka till bilen en dryg vecka senare.....

Med lite bryderier och små tips så löste det sig.    Vi fick kontakt med en "vilt främmande" person som svarade oss på en tråd på facebook i vår vädjan om att vi behövde hjälp med skjuts.

Vi körde vår bil upp till Abisko. Denna underbart vänliga kvinna tog vår bil från Abisko ner till sitt hem i Kiruna.  Där parkerade hon vår bil vid sitt hus. (skönt med uppsikten)  Sen när vi närmade oss Nukkaluokta körde hon upp bilen  dit och vi kunde skjutsa ner henne hem till Kiruna och sen fortsätta hemåt.     Underbar lösning!     Tusen tack till denna vänliga själ som hjälpte oss med det.

 

Så började vårt äventyr.

En natt i tält i Abisko.  Helt ok. Men inget ställe som lämnade några djupa spår i mig.  Inget ställe jag måste tillbaka till.  Kungsleden börjar där och vi börjar vår vandring till vårt första stopp Abiskojaure.  Där möttes vi med värme av stugvärdarna. Undebara människor.  Vi åt lite lunch där för att sen fortsätta en bit till där vi skulle övernatta i tältet.  Kieron.  Där kunde vi tom göra upp en eld.  Skönt för det var lite mulet väder och inte alls varmt.

Från Kieron tog vi oss vidare till Alesjaure. Där valde vi att sova inne i en säng.  Skönt.  Snö hade kommit på bergstopparna när vi vaknade och termometern visade 5 grader endast!

från Alesjaure gick vandringen vidare till Sälka förbi Tjäkta.    Där fanns plats endast för vårt tält.  Vi placerade det på en gräsbeklädd platå bredvid en fors.    Och det märktes ju under natten.  Iskallt.  Vi frös som små hundar.   Snabba och effektiva var vi iväg för vidare vandring mot Singi.  Där hade vi inte bestämt hur långt vi skulle gå, men vädret var kasst.  Kallt och regn och det slutade med att vi fortsatte vidare mot Kebnekaise fjällstation trots att det blev en lång krävande tur denna dag.  Slutade på 26 km.  Men när man väl kommit fram är man ganska nöjd.   En sak var säker - vi hade i alla fall inte haft tur med vädret......

Satt i "allrummet" på fjällstationen och kollade kommande väder.  Med tanke på att vädret såg bättre ut nästkommande dag än ännu nästa bestämde vi att ta toppen nästa dag.

Natten sov vi i säng på fjällstationen.  Redan bokat.  Frukostbuffé innan vandring och sen var vi iväg.

Hade vi tur med vädret......NEJ - det blev sämre.

Regnet envisades att falla hela dagen - när vi kom högre upp övergick det i snö.  Det kräk-snöade och blåste.  Ganska hårt i byarna faktiskt.  Allt annat än trevligt väder.  Snacka om prövning.      Men ge upp......

ALDRIG.  Med sikte på toppen var det bara att sätta fart på benen.   Och det fanns ingen möjlighet att kunna stanna och fika och ta igen sig.  Korta stopp på några sekunder för att hämta andan räckte för att man skulle känna att man frös ihjäl.  Blöt innifrån av svetten och utifrån av regn och snö.  

Toppstugan kändes som en räddning.  En möjlighet att komma undan blåsten och få sig lite vamt kaffe.  Och en FERNET!!!!

Sen visste vi att det var en halvtimme kvar till toppen.   Det var bara att pinna på!

Och så kom den då, igen.  Den där känslan av eufori - tillfredsställelse.  Fasen vad nöjd man är när man klarat nåt man satt upp som mål.  Men inte såg vi nå mer denna gång - snarare mindre.    Denna gång var verkligen en prövning.  

Men nu har vi gjort det - igen.  Nästa gång blir det nåt annat.......................

 

Och det blir det!