Det här började egentligen under planeringen av första bestigningen av Kebnekaise.   Jag hade beställt några av alla nya grejer till vandringen.  Från något företag, Outnorth, Addnature....vet inte riktigt vilket.

I kartongen med mina grejer hade någon lagt ner  folders.  Och just denna - som var från Expeditionsresor.

Där fanns många förslag på äventyr.  Men det var bara ett jag fastnade för.    Och jag kunde inte släppa det.

Resa till Tanzania och bestiga Kilimanjaro.

Bara att säga det kändes kittlande.   Och jag förstår att alla runt om tyckte att man var ute och cyklade.  Att det lät orimligt.  Att man hade fastnat i någon dröm.   Men för mig blev det ett nytt mål, en ny utmaning.

Sen började små pusselbitar falla på plats.

Helt plötsligt såg jag en film om sju Norska tjejer som gjorde just denna resa med Norges äventyrerska Cecilie Skog.   Efter det har jag sett filmen fem gånger.

Jag var på föreläsning med Ola Skinnarmo.    Och genast kände jag att det är inte alls orimligt. 

Vi har fixat böcker och tidskrifter om Tanzania och berget Kilimanjaro.

Sen fick vi nys om två tjejer från Hudiksvall som gjorde denna resa januari 2012. 

Och självklart har vi träffat dem och fått tusen goda råd och tips.  Vi fick höra deras berättelse och blev än mer inspirerad.

Och NU - är resan bokad.  Planeringen är i full gång och det känns så fantastiskt att ha detta äventyr att se fram emot.

Förberedelser - både materiellt och mentalt.

Vaccinationer ska tas.   Mediciner ska hämtas ut.    Lite fix med andra ord.    Och jag känner mig lyckligt lottad som får möjligheten att ha det här framför mig.

Har en önskan om att kunna blogga under denna resa men det kommer nog inte vara möjligt. 

  Jag får skriva för hand på berget och föra in det senare.

Kommer ihåg hur det kändes när vi vandrade kungsleden från Abisko till Nikkaluokta.  Mottagningen på telefonen slutade fungera direkt vid Abisko och kom inte tillbaka förrän precis när vi närmade oss Fjällstationen på Kebnekaise.  Flera dygn utan kontakt med nära och kära.  Kändes konstigt. 

Förberedelserna fortsätter................................